Hon var så rädd i början

Hej, här kommer en liten hälsning från Lissy med familj!

Det är nu ca två och en halv månad sen Lissy kom hem till oss i Göteborg en sen luciakväll. Den lilla podencotejen vi har fått den oerhörda turen att ta hand om var mycket försiktig, orolig och nervös till en början. Vi fick sitta många timmar med henne till en början så att hon skulle våga ta sig mellan sin sovplats (hundsängen blev snabbt den trygga platsen i hennes tillvaro), matplats och ut i korridoren för promenader. Tydligt var att hon inte var van vid inomhusmiljöer och det var först när hon fick komma ut på promenader som hennes riktig personlighet smått började visa sig. Till en början var stegen små men hon visade små tecken ganska snabbt att hon började att lita på oss och insåg att vi inte var farliga (som att lyfta på bakbenet och låta oss klappa henne på magen). Utomhus visade hon dock lite mer självsäkerhet och levde upp och tog initiativ ganska snabbt.

Trots att det nästan konstant regnade de två första veckorna och hon säkert undrade vad det var för ställe hon kommit till där det inte finns någon sol och allt bara är blött, började hon sakta att visa att hon började trivas med sin nya vardag och sitt nya hem. Svansen som till en början hade gömt sig mellan benen, började sakta men säkert vifta mer och mer och varje gång en av oss kom hem möttes vi av en glad och sprallig hund! Visst har det gått och går lite fram och tillbaka (speciellt under årsskiftet med fyrverkerier och annat otäckt). Något vi dock helt och hållet hade räknat med. Tålamod är allt som har behövts och Lissy blir en allt säkrare och spralligare familjemedlem för varje dag som går trotts att det fortfarande finns en del läskiga saker att vänja sig vid som nya människor och situationer.

Idag är hon en helt annan tjej än den vi fick träffa den 13 december förra året. Hon tar för sig på ett helt annat sätt, börjar lära sig lite kommandon och är överlycklig varje gång solen tittar fram i det annars så grå och regniga Göteborg. Hennes andra familjemedlemmar (två katter) har också vant sig vid henne och Lissy visar stor respekt och förståelse för båda katterna trots att de ibland kan vara lite läskiga när de kommer lite för nära eller tittar på henne lite för intensivt. Det kommer nog inte dröja länge innan Lissy inte är nervös i någon större utsträckning eller sammanhang, men om och när hon blir det vet vi att det bara är tid och trygghet hon behöver.

Vi är båda verkligen så glada och tacksamma för att Lissy har fått bli en del av vår familj och en så naturlig del av vår vardag. Verkligen ett stort tack till er för att ni gjort det möjligt för oss att förenas och det fantastiska jobb ni gör med att få nya familjer att bildas och ge alla dessa fantastiska hundar en andra chans i här Sverige!

Ha det så fint!

Hälsningar Axel, Emily och Lissy!

 

En hemsk historia

VI VILL VARNA FÖR OTÄCK BILD LÄNGRE NER I TEXTEN

Personalen på El Refugio de Leo larmades förra fredagen 26 februari till en gård i Almayate av några brittiska vandrare. En hund hade fastnat under en grind och legat där länge. Troligen hade hunden försökt fly från en tillvaro av svält för denna vanvård måste ha pågått länge. Den var sjuk, undernärd och helt uttorkad samt full av avföring. Hunden hade skabb och misstänkt leishmania.

Teamet från Leo kunde inte få loss hunden så brandkåren var tvungen att ingripa. Den lokala polisen deltog också i räddningsarbetet. När grinden kunde öppnas och hunden kom loss. fick den i sin panik kraft att fly. Den sprang i full fart i riktning mot en trafikerad landsväg så man tvingades att fånga honom med hjälp av mat och ett hundfångstredskap med ögla i ena änden.

Refugio de Leos ordförande, Lourdes Peláesz säger att det var länge sedan hon såg en hund i detta fruktansvärda tillstånd. Nu finns han i trygghet och kommer sedan att få bo i fosterhem.

Flera hundar fanns på gården. Inte heller de hade mat eller vatten och överallt var det fullt med hundbajs. Tyvärr är detta ingen ovanlig situation. Denna ”hundförvaring” finns överallt men höga murar och låsta grindar gör det svårt att upptäcka. Tack och lov att de brittiska turisterna gick där hunden låg , annars hade han dött där.

Hunden som sedan fick namnet Toscana fördes omedelbart till veterinär för att undersökas och få behandling. Toscanas ålder uppskattades av veterinär till cirka ett år. Hunden hade inget chip.

Vi tackar alla som skänkte pengar till Alaia. Stackars Alaia som skulle få hjälp men dog under narkos. Istället hjälper nu Alaia andra hundar i behov av vård.
Vill du också hjälpa så flera hundar kan få veterinärvård så kan du skänka en slant via
Bankgiro 499-5460
Swish 123 207 23 12

och skriva som meddelande ” Alaias minnesfond” så vi vet var pengarna ska gå.

Tack på förhand!

Dandy


Dandy

Kön: hanhund
Född: december 2018
Mankhöjd: 39 cm
Vikt: 10 kg
Ras: blandras
Bakgrund: hittad bunden
Shelter: Protectora de Animales de Malaga
Kom in: 5 december 2020
Adoptionsavgift: 5500 sek
Särskilda behov: Dandy är blind

 

Dandy är en mycket vänlig, rar och tystlåten hund. Han älskar att få uppmärksamhet och bli bortskämd med klappar och smekningar. Han bor f  n i fosterhem där det finns både katter och hundar och dessa fungerar han fint med. Dandy är helt rumsren.

Dandy är blind på båda ögonen och han kommer inte att få synen tillbaka. Man vet inte om han är född med detta funktionshinder eller om han är ett oskyldigt offer för människans grymhet. Blindheten kan också bero på att han satt länge bunden ensam vid gatan utan att kunna fly från de starka medel som sprutades ut i staden under den första tiden av pandemin och som säkert nådde fram till hunden. Varför han satt bunden där utan att någon hämtade honom kan t ex bero på att ägaren dött och  släktingarna inte ville ta hand om honom men önskade att någon skulle hitta hunden och ta hand om honom. Sheltret fick en påringning och räddade honom och dagen eftre fick han vila upp sig i ett tryggt fosterhem där han fortfarande bor. Fina Dandy, så ung men har redan fått möta ondska och likgiltighet.

Dandy älskar att få gå på lugna promenader – han tycker inte om att springa eftersom han inte ser något – och kopplet gör honom trygg. Det här är en gladlynt kille som gillar sällskap och närhet. Han är en ung och frisk hund som vill njuta av livet och kan bli en glädjespridare i ditt hem.

 

Selar och koppeltips

Det finns en uppsjö av selar och det är svårt för en novis att veta vilken som är bäst. I reklam är ju alla selar bra men dels är några av dem lätta att rymma ur eller passar inte din hunds kroppsform. Eftersom vi igår kunde läsa om Haqihana så vill vi skriva lite mer om dem och var de finns att köpa.

Haqihana Double H-selen är en utmärkt sele, omöjligt att krypa ur, särskilt för en hund byggd som en vinthund.

Du kan hitta Haqihana Double H-selet bl a hos hos Qurts. Det är specialdesignatför att garantera bästa möjliga passform för en greyhound, galgo, whippet eller andra djupbröstade hundar. Det är handsydda selar och koppel med fin kvalitet från Haqihana i Italien.  Text och foto lånat från Qurts.se.

***

Haqihana sele Multicolor

Haqihana sele Multicolor är ett sele med endast en magrem och av den typ Jane Hundhjälpen använder. Även de är handsydda med fantastisk kvalitet från Haqihana i Italien. De här vackra selarna och kopplen är rekommenderade och använda av hundtränaren och författaren Turid Rugaas.

Till selet behövs ett koppel. Haqihana koppel är ett lättviktskoppel i olika längd, färg och bredd med handtag och extra hake och ring så att det enkelt går att halvera kopplets längd. Det längsta är på 3 meter och ger hunden en viss frihet att röra sig. Text och foto lånat från Qurts.se.

Alla Haqihana produkter har en fem års garanti.
Kom ihåg att spara ALLA taggar från selar och koppel eftersom dessa behövs för din garanti.
Ingen garanti gäller om dessa inte finns kvar.

***

Här ovan har vi bara tagit upp selar ur Haqihanasortimentet. Det kan vara svårt att hitta Haqihanaselar eftersom de ofta är slutsålda. Eftersom det är lång hållbarhet på selarna kan det vara vät att efterlysa och få köpa ett begagnat i någon hundgrupp på facebook tills du kan köpa ett nytt i den färg du vill ha.

UNDVIK FLEXIKOPPEL!

Flexikoppel ger visserligen hunden frihet men kan orsaka svåra olyckor. Vid ett möte med annan hund så kan linan dras ut och slingra sig runt en av hundarnas ben och strypa till blodtillförseln innan man kan sära på hundarna. Det är även fallfara för dig som hundägare om linan snörs runt dina ben och du inte kommer ur snaran fort nog.
Också om hunden plötsligt sliter till av rädsla och springer i panik med flexit efter sig är det lätt att det till slut fastnar i något, t ex ett träd i skogen och hunden snurrar runt det för att komma loss men bara fastnar ännu mer utan möjlighet att ta sig loss.

Om du ändå använder flexikoppel så använd sele och inte halsband. Sitter kopplet i halsbandet så ligger det ett konstant tryck på framsidan på hundens hals om den drar aldrig så lite (prova på dig själv för att känna obehagskänslan). Springer hunden och flexikopplet plötsligt tar tvärstopp så kan de även få allvarliga whiplash-skador när halsen utsätts för så extrema tryck.

Om du vill att hunden ska få stor rörlighet så använd hellre ett längre koppel och eller sätt på en lång grövre lina om du är på en lämplig plats där ingen annan kan skadas.

 

TEMA SÄKERHET

Vi har fått låna en informativ text om säkerhetsselar av Hundhjälpen. Vi hoppas ni vill läsa den och gärna dela med er till era vänner som har hundar. Jane, som berättar nedan, har bra erfarenhet och tips av bra och dåliga selar:

Att välkomna en hund i sin familj innebär ett stort ansvar för hundens hälsa, trygghet och säkerhet vid utevistelse. Jag har under årens lopp haft ganska många hundar och har testat mängder av selar och jag har otaliga selar i förrådet som hamnat i en hög under jakten på den perfekta selen. En sele skall sitta bekvämt på hunden och samtidigt ska de inte kunna backa eller slingra sig ur selen om de blir skrämda. Halsband har aldrig varit ett alternativ för oss förutom vid ankomst då det är ett måste tillsammans med sele. Jag anser inte att halsband är tillräckligt skonsamma mot hundarnas känsliga hals vid tryck och eventuella ryck så därför använder vi inte det.

 

Mitt val av sele har fallit på ett italienskt märke som heter Haqihana, modell ”long”. Denna sele har jag på samtliga av mina hundar från 6 – 40 kg ( se bilden nedan ). Selen är ställbar i alla remmar vilket gör att den verkligen sitter perfekt och kan ställas in efter hundens egen kroppsform. Våra blandraser kan ju se helt olika ut i sin uppbyggnad och jag har många gånger upplevt att det varit svårt att hitta en sele som passar.

 

Haqihana har olika modeller så det är viktigt att man väljer modell ”long” som har en lång ryggrem. Framdelen på selen skall hamna på hundens bröstben, den får inte ligga så högt som på halsen, remmen under magen skall ställas in så att den blir så lång att den kommer bakom revbenen för att sen knäppas uppe på ryggen. Detta bidrar också till att armbågarnas rörelsemönster är helt fritt. Att den bakre remmen sitter bakom revbenen hindrar hunden från att kunna backa ur selen så att den dras över huvudet, vilket är ett av de vanligaste sätten som hundarna kommer lösa på. Jag har gjort en liten film för att visa hur den sitter på mina hundar och för att visa fördelarna som jag tycker finns med Haqihana-selen. Den har dessutom 5 års garanti om man sparar de tags som satt på vid köpet. Jag har hittills inte behövt reklamera någon sele och har tvättat de i maskin flera ggr och de håller sig lika fina och det syns inte att de är använda dagligen. Sen finns det ju även andra bra och säkra selar som t ex Ruffwear Webmaster.

Jag ser ofta att det är väldigt populärt att köpa Julius K9 sele till hundarna. Det rekommenderas INTE till nykomna hundar. Dessa selar är hur enkla som helst att backa ur vilket en av mina tidigare hundar gjorde när hon skulle efter vildsvin! K9 selen kan man använda när hunden är trygg och säker i sin nya miljö vilket kan ta olika lång tid. Även i framtiden när man besöker okända platser så bör man tänka på säkerheten så att hunden inte skall kunna komma lös på främmande område. Då använder i alla fall jag mitt säkerhets tänk lite extra och använder bästa möjliga utrustning. Som komplement använder jag alltid även midjebälte. Det är väldigt bekvämt och känns tryggt, då jag vet att om jag ramlar eller tappar kopplet så sitter mina hundar fortfarande fast och kan inte komma lösa.

Jag vill också tillägga att när man hämtar sin hund på Arlanda eller hos en fodervärd så måste man ha med sig det som Hundhjälpen rekommenderar. Det finns ett syfte att man tjatar om säkerhet och erfarenheten finns varför det är så viktigt. En lös hund kan sluta med död eller lidande, det vill man inte vara orsaken till. Vid hämtning skall man förutom en bra sele även ha ett läderhalsband som man kan spänna tight och en säkerhetsrem eller ett tvillingkoppel mellan sele och halsband så att om det lossnar från en ände ska det sitta kvar i den andra. Midjebälte är något av det mest användbara man kan ha som hundägare och är en billig investering för att inte tappa sin hund, speciellt när det är vinter och halt. Flera ggr har man förlorat hundarna vid fall där man tappat kopplet, med ett midjebälte så sitter hunden alltid fast om olyckan är framme.

Hoppas min erfarenhet och tips kan hjälpa er i djungeln av att välja rätt utrustning.

Kontakta jane.hundhjalpen@gmail.com om du behöver råd gällande selar / utrustning.

Text: Hundhjälpen

Dafne

Dafne RESERVERAD

Kön: tik
Född: januari 2019
Mankhöjd: 52 cm
Vikt: 13.5 kg
Ras: podenco
Bakgrund:
Organisation: Protectora de Animales de Malaga
Inkom:
Adoptionsavgift: 6900 sek

Dafne är en så vacker tik; positiv, lekfull, trevlig och social. Hon har en härlig personlighet. Dafne umgås mycket gärna med volontärerna för att tigga till sig en kelstund. Med barn är hon vänlig. Hon skulle passa fint i en barnfamilj med tanke på sin nobla och fina karaktär.

Dafne anpassar sig lätt i olika miljöer och nya situationer. Hon känns harmonisk och lätt att handskas med. Hon är lugn i sin kennel och aktiv och nyfiken under promenaderna. Hon går väldigt fint i koppel.

Dafne älskar att leka och fungerar bra med andra hundar oavsett storlek, Katter går också fint. Det finns en mild och rar själ i denna tjej.

Film tagen januari 2021

Med katter

ATT TA HAND OM EN RÄDD HUND

Husse Göran, som adopterat en hund via Hundhjälpen, vill här dela med sig av sin utvecklingsresa med rumänska Alice som kom till Sverige 2016

ALICE, EN RÄDD HUND

Jag vill gärna berätta om min tid med Alice, adopterad via Hundhjälpen från Cernavoda i Rumänien.

Alice blev räddad från gatan med sin mamma och fyra syskon av Save the dogs redan när hon var ca fem veckor och växte sedan upp i hägn i 1 1/2 år.
När Alice kom till mig sommaren 2016 från Rumänien var hon rädd för allt inklusive mig. Med tanke på omständigheterna och hennes uppväxt i ett hägn så var ju det inte konstigt. Dessutom tog resan hårt och hon var liksom ”avstängd” de första dagarna. Jag fick bära in henne i lägenheten och hon lämnade inte biabädden i köket.

Alice gjorde sina behov inne i nästan en vecka trots att jag bar ut henne på gräsmattan på gården flera gånger per dag (en trappa ner, och upp). Efter några dagar lyckades jag få henne att gå ett varv runt kvarteret och hon bajsade ute för första gången, vilken lycka. Det tog lite längre tid att få henne att våga kissa på det nya reviret.
Vi tillbringade många timmar på gräsmattan utanför på gården med långkoppel och det var lite som att tämja en vild häst. Fjärde dagen när hon blev rädd så flydde hon till mig och satte sig i mitt knä och då kände jag att vi var på rätt väg.

Upptäckte ganska snart att skogen var hennes favorit, där var hon mycket tryggare och en helt annan hund. Jag körde långlina i kanske fyra-fem månader. Var ständigt orolig för att hon skulle bli skrämd och rymma och körde halsband/sele dubbelkopplat. Jag kan nu efter 1 1/2 år ha henne lös och hon följer mig bra och kommer på inkallning (bra mycket bättre än många av hennes svenska vänner). Jag har henne aldrig lös i okända eller trafikerade miljöer.

Hennes skygghet/försiktighet för människor finns fortfarande kvar mot personer hon inte känner och särskilt folk som till varje pris ska försöka fjäska in sig hos henne. Jag har lärt mig att ”tänka före” dvs tolka en situation och hur den kan te sig för Alice. Jag förstod tidigt att jag måste vara en ”buffert” mot andra människor och sätta gränser för dom.

Frågor som – när blir hon som en vanlig hund? – varför har hon svansen mellan benen, åh vad rädd hon är? kan göra mig riktigt stridslysten.

Alice gillar inte när uppmärksamheten är riktad från många på henne och då gör hon sig undergiven vilket jag inte ser som någon negativ egenskap. Hon är rädd för barn då hon ser dom som opålitliga och oförutsägbara. Hon har aldrig visat någon aggressivitet mot barn och fungerar med barn hon känner. Det går framåt där också…

Hennes hundspråk och interagerande med andra hundar är fantastiskt. Hon ”läser” andra hundar jättebra och är väldigt tydlig i sitt eget språk, anpassar sig till den andra hunden och går bra ihop med alla hundar hon möter. Hennes försiktighet är till min fördel då hon aldrig springer fram till joggare, bärplockare eller andra hundar i skogen eller på andra platser.

Hon har lite ”neuroser/egenheter” som jag kanske aldrig kommer att förstå men samtidigt är det ju en del av hennes personlighet som jag och alla som känner henne älskar. Alice går inte att muta och har en integritet och självständighet som jag beundrar. Hon gör bara saker som jag kan motivera varför hon ska göra det.

Det jag vill förmedla med detta är väl att det tar tid och allt kanske inte är helt enkelt men SÅÅ värt det. Ibland går det ett par steg bakåt men sen går det framåt igen.

I maj 2017 besökte jag hägnet Footprints of joy där Alice kommer ifrån och det gav mig en bättre förståelse för varför hon reagerar på olika sätt i olika situationer.

Kärlek, tålamod och köttbullar. Mycket träning av självförtroende och inte sätta henne i för svåra situationer som hon inte är redo för är mitt recept.

Detta blev ett långt inlägg men jag hoppas det var värt att läsa.

Alice och husse Göran Forsberg

Flera filmer från Alices ankomst till Arlanda och liv i Sverige kan ses på Görans youtube kanal.

Ni kan även följa Alice på Instagram.

 

 

 

 

Tendra

 

Tendra

Kön:tik
Född: maj 2017
Mankhöjd: 69 cm
Vikt:
Ras: mastiff(-mix?)
Bakgrund: hittad övergiven
Shelter: Protectora de Animales de Malaga
Kom in: november 2020
Adoptionsavgift: 6900 sek

 

Hej alla,
mitt namn är Tendra. Jag är en 3-årig tik och detta är min story:

I hela mitt liv har jag levt vid en soptipp med min pappa Polo och brorsan Marco. Under dagarna gick vi från ena stället till det andra för att leta efter mat. Ibland var det regnigt och kallt att sova på marken men vi hade ingen annanstans att sova.

En dag kom det några människor  och skjutsade oss till ett shelter och från den dagen förändrades våra liv totalt. Först var jag ju vettskrämd, jag förstod inte vad jag gjorde där. Allt var så nytt, människorna, lukterna, ljudet… Men vartefter dagarna gick och volontärerna ägnade sig åt oss och inte gav upp, så lättade min rädsla. Varje dag kom de och pysslade med oss för att visa att inget var så otäckt som jag trodde.

Så en dag förändrades jag, jag hittade förtroendet och litade på dem. Nu ska jag bara hitta självförtroendet hos mig själv. Jag har upptäckt att jag älskar att gå långa promenader med volontärerna (jag går jättefint i koppel), att jag älskar att leka med min bror och att jag fullkomligt älskar att bli klappad och smekt. Jag har fått många nya vänner, både två- och fyrbenta.

Volontärerna berättar för mig att jag är en mycket speciell hund och att jag är så charmig. Men jag vet att jag har ännu mer att ge men för det behöver jag en sak till. Jag behöver en stabil och kärleksfull familj så jag kan känna mig trygg, skyddad och framför allt älskad för den jag är. För jag är säker på att då kommer jag att släppa alla mina rädslor och leva lyckligt livet ut.

*********

Tendra är ett tydligt exempel på en överlevare. Trots hennes unga ålder har Tendras liv inte varit enkelt. Hon spenderade sina första år på en soptipp utan mänsklig kontakt. Naturligtvis var hon rädd för oss första tiden på sheltret. Nu är det tvärtom; hon älskar att sitta nära oss och få smekningar.

Tendra fungerar fint med alla hundar och gillar att leka med dem. Vivet inte hur hon är med katter men det kan testas. Tendra är lite blyg för nya saker och i en främmande miljö och nytt hem behöver hon få tid att vänja sig i lugnt takt. Ger du henne tid och tålamod kommer du att få mycket tillbaka när hon ”hittat hem”. Tendra behöver en kärleksfull familj som kan visa henne att livet kan vara så fint för en älskad hund.

Film tagen 4 februari 2021

 

 

 

 

 

Toby Garcia

 

Toby Garcia

Kön: hanhund
Född: 2019
Mankhöjd: 58 cm
Vikt:
Ras: blandras
Bakgrund:
Shelter: Protectora de Animales de Malaga
Kom in: 17 november 2020
Adoptionsavgift: 6900 sek

 

Så härlig och mysig som Toby Garcia ser ut på bilderna, sådan är han i verkligheten också. Han är en social kille och mycket kärleksfull.  Toby är däremot inte tjenis med katter enligt info men kan möjligen tränas så han förstår att de kan vara vänner.

Toby är fortfarande ung, valpig och energisk. Han blir nästan alltför exalterad ibland och behöver en konsekvent, trygg förare som guidar honom rätt och sätter gränser. Han älskar att leka och springa, jaga en boll, busa med volontärerna. Det är full fart på denna aktive hund.

Med andra hundar kan Toby ibland vara nervös och kaxig men det beror också på den andra hundens attityd. Visar de osäkerhet, rädsla eller tveksamhet kan han ”brösta” upp sig och svartsjukt vakta sina saker. Men visar de självförtroende och är balanserade så förändras Tobys reaktion till det positiva. Han umgås då gärna med hundar av båda könen och försöker även leka med dem även om han p g a sin bakgrund aldrig fått lära sig det sociala språket.

Toby är en okomplicerad hund på ett sätt men ändå ingen förstagångshund. Ägaren måste förstå hans hunds signaler och förekomma honom eftersom han ännu inte har lärt sig så mycket. Är man inte konsekvent med regler så kan han t  e x ta kommando om kopplet. Men med en bra kontakt med Toby så går han fint bredvid sin förare och möter han en hund tittar han på dig och väntar in en vink om vad han ska göra härnäst eftersom han inte riktigt vet hur han ska agera. Han lyssnar verkligen på sin förare och lyder på korrigeringar. Han är en intelligent unghund och motiverad att lära sig. Med de kunskaper han får med sig, kommer också självförtroende och balans.

Volontärerna på sheltret säger: ”We laughed a lot with him, he’s our crazy boy, our little one. And as soon as we’ve understood his way of being and learned to handle him, we’ve realized he’s an amazing dog. We love him as it is, so we seek for him a family that sees him as we do, who see him beautiful in such a wonderfully strange way.”

Film tagen 6 februari

Toby med barn

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA