Chicolino – från oönskad till älskad

På Triple A hette han Tesoro, nu heter han Chicolino

Vi har fått ett så härligt brev från Chicolinos familj som verkligen muntrade upp och gav oss ett och annat skratt.  Vi frågade familjen om vi fick dela med av brevet till er alla och det var okej. Vi låter dem berätta för er om busige Chicolino.

”Hej!

Nu har vi haft Chicolino i över 8 månader, det har varit både roligt och jobbigt. Han är otroligt stark, och envis, och han har mycket jakt i sig. Vi har inte skrattat så mycket som vi gör nu. Han hittar på massa bus och upptåg och han älskar mjukdjur och små bollar.

Vi har gjort DNA-test på Chicolino, och har fått svar: han är 12,5% Brittany, 12,5% Chinese Shar-Pei, 12,5% Cocker Spaniel, sen har han 62,5% i rasgrupperna Terrier, Hound, Sighthound och sist Guard.

Chicolino är väldigt smart. Vi fick låna aktiveringspel som han lärde sig hur han skulle göra för att få godis efter bara en visning. Han har ett elefantminne; han kommer ihåg var han har sett harar, ekorrar och småfåglar så han tror att de finns där nästa gång man går förbi.

Chicolino älskade snön och att vi kastade snöbollar till honom. Vi köpte en overall till honom för vi tyckte att han har så kort päls, men han vill inte ha den på sig. Han tror att han inte kan gå i den, så nu tränar vi honom att gå i overallen.

Att klippa Chicolinos klor går inte. Vi försökte verkligen, klorna på baktassen går bra men framklorna var värre. Då bet han oss så det gick hål och vi  bestämde oss att lämna honom till en kvinna som är van vid Shar-Pei, och nu går det bättre och bättre med kloklippningen. Chicolino har kommit på att det är inte livsfarligt att klippa klorna. Han älskar kvinnan som klipper klor och även badar honom. Hon äger Djurens Värld i Hagsätra.

Vi älskar honom så mycket och är glada att vi fick adoptera honom, fast han kan vara en liten djävul ibland, t ex när man kommer in efter en lång promenad. Då ska det bitas och jagas. Vi jobbar på med hans bitande, det har blivit mycket bättre. Det räcker att säga ”inte bitas utan pussas” så får man en puss istället för ett bett, nio gånger av tio får man en puss.

Chicolino sover hos mig hela nätterna. När det var kallt låg han under täcket hela natten, det var som man hade en egen kamin i sängen. Han kan välja var han vill sova. Vi köpte en säng till honom att ha under köksbordet och den tycker han om. Chicolino har tre egna hundsängar, men han får ligga var han vill.

Chicolino hade svårt att gå lugnt på promenaderna i början, det var som om han ville se allt på en samma gång, men nu har han kopplat på nosen. Nose work tycker han är roligt och att leta efter godis i skogen. Det tog ett tag innan han fattade vad godisträd är för något, men nu är han riktigt duktig på det och han tycker det är roligt.

Vi har även märkt att han går bättre i sele än i halsband, så när han är ute med matte Carina har han sele på sig. Med mig har han halsband för vi går oftast upp i skogen. Första gången var han lite rädd, men det försvann fort när han hittade harkluttar. Då tyckte han att skogen var ett toppenställe.

När Chicolino kom till oss så fick han en kompis med trädgård. Kompisen är en Västgötaspets på 13 år (Gösta), och han har lärt Chicolino att äta jord. Det tycker han är gott. Chicolino tycker att vi har god jord och gräs i Sverige.

Chicolino är en riktig retsticka, han vet hur han ska göra för att få igång Gösta. Det ser ut som om dom leker kull. Chicolino lägger en eller båda frambenen på Göstas rygg snabbt och sedan springer han i väg med en väldig fart och Gösta efter på sina korta ben.

Det är riktigt roligt att promenera med Chicolino och fråga mötande hundägare om hundarna får hälsa på varandra, efter att vi haft en hund där man fick säga att han inte tyckte om okända hundar eller hundar med mycket energi. Vi har märkt att han är lite osäker på svarta hundar eller hundar med mycket päls i ansiktet i början, men har de först fått hälsa lugnt, så bjuder han alltid upp till lek sedan.

Chicolino tycker om att åka färdtjänstbuss, så innan vi fick snö var vi på Tyresta och gick en fem km slinga. Det roligaste var att gå utanför leden, så det gjorde vi mycket och det var så mycket att lukta på så Chicolino var helt slut när vi kom hem.

Med vänliga hälsningar
Marina, Carina och Chicolino

Översvämning på Los Barrios

UPPDATERING LOS BARRIOS 12 mars

Nu arbetas det för fullt på Lost Barrios och alla är helt galet i farten för att återställa allt. Hundratals mail och meddelanden plingar till i mobilen med erbjudnande om olika slags stöd och några ur volontärerna är upptagna med logistiken att ta hand om mat och annat som skänkts dem och att hitta förvaring för allt detta. El del av hägnen är ordnade och några hundarna har kommit tillbaka. Föreståndare Edu är fokuserad på att beställa medicin och utrustning till veterinärkliniken. Där är det mycket som blivit helt förstört.

Många hundar är emellertid kvar i sina tillfälliga hem. Till all lycka så har några av dessa hundar adopterats av jourfamiljen och man hoppas kunna få flera sådana goda besked. Att rädda en hund skapar ofta ett särskilt band mellan människa och hund, så det kan mycket väl bli fler adoptioner där.

Men som om allt arbete runt översvämningen inte skulle räcka så har 15 nya hundar anlänt de sista dagarna. Tre av hundarna var små valpar och Los Barrios söker efter ett fosterhem till dem. En hund hämtades av sin ägare som letat efter den och befarat att den hade drunknat, för översvämningen var ju inte bara på sheltret. Man kan lätt föreställa sig den lycka när ägaren återfann sin hund pigg och lycklig när han såg sin husse.


Mat som snälla människor skänkt

Du kan fortfarande stödja Los Barrios med en gåva. Insamlingen håller på månaden ut. Varje krona som sheltret får in är värd mycket. Via länken (https://www.perreradelosbarrios.com/ )  kommer du in på deras hemsida med bankuppgifter.

Tycker du det är knepigt kan du använda ADA-hundars bankkonto

Bankgiro 499-5460
Swish 123 207 23 12
och som meddelande skriver du ”Los Barrios”. Summorna vi får in överförs oavkortat.

******

Regn i Spanien är en fasa för det handlar sällan om ett fint sommarregn. En del hundhem som ligger på utsatta platser drabbas ofta hårt. Los Barrios Animal shelter ( https://www.perreradelosbarrios.com/ ) är ett shelter som nu råkat ut för denna fasansfulla situation.

 

Det är svår översvämning. Hundarna har evakuerats vartefter jourhem erbjudit tillfälligt boende. En hund klarade sig inte, den drunknade tyvärr.

 

Nu är det mycket att ta hand om, slänga eller återställa. Mycket har blivit förstört och det mesta kostar pengar att köpa.
Vill du stödja Los Barrios med en gåva? Varje krona som sheltret får in är värd mycket. Via länken ovan kommer du in på deras hemsida med bankuppgifter. Tycker du det är knepigt kan du använda ADA-hundars bankkonto
Bankgiro 499-5460
Swish 123 207 23 12

och som meddelande skriver du ”Los Barrios”. Det är viktigt att vi tydligt ser vart pengarna ska gå så vi överför dem till rätt bank. Insamlingen håller på till sista mars. I månadsskiftet redovisar vi alla gåvor på hemsidan.

Tack på förhand!

Hon var så rädd i början

Hej, här kommer en liten hälsning från Lissy med familj!

Det är nu ca två och en halv månad sen Lissy kom hem till oss i Göteborg en sen luciakväll. Den lilla podencotejen vi har fått den oerhörda turen att ta hand om var mycket försiktig, orolig och nervös till en början. Vi fick sitta många timmar med henne till en början så att hon skulle våga ta sig mellan sin sovplats (hundsängen blev snabbt den trygga platsen i hennes tillvaro), matplats och ut i korridoren för promenader. Tydligt var att hon inte var van vid inomhusmiljöer och det var först när hon fick komma ut på promenader som hennes riktig personlighet smått började visa sig. Till en början var stegen små men hon visade små tecken ganska snabbt att hon började att lita på oss och insåg att vi inte var farliga (som att lyfta på bakbenet och låta oss klappa henne på magen). Utomhus visade hon dock lite mer självsäkerhet och levde upp och tog initiativ ganska snabbt.

Trots att det nästan konstant regnade de två första veckorna och hon säkert undrade vad det var för ställe hon kommit till där det inte finns någon sol och allt bara är blött, började hon sakta att visa att hon började trivas med sin nya vardag och sitt nya hem. Svansen som till en början hade gömt sig mellan benen, började sakta men säkert vifta mer och mer och varje gång en av oss kom hem möttes vi av en glad och sprallig hund! Visst har det gått och går lite fram och tillbaka (speciellt under årsskiftet med fyrverkerier och annat otäckt). Något vi dock helt och hållet hade räknat med. Tålamod är allt som har behövts och Lissy blir en allt säkrare och spralligare familjemedlem för varje dag som går trotts att det fortfarande finns en del läskiga saker att vänja sig vid som nya människor och situationer.

Idag är hon en helt annan tjej än den vi fick träffa den 13 december förra året. Hon tar för sig på ett helt annat sätt, börjar lära sig lite kommandon och är överlycklig varje gång solen tittar fram i det annars så grå och regniga Göteborg. Hennes andra familjemedlemmar (två katter) har också vant sig vid henne och Lissy visar stor respekt och förståelse för båda katterna trots att de ibland kan vara lite läskiga när de kommer lite för nära eller tittar på henne lite för intensivt. Det kommer nog inte dröja länge innan Lissy inte är nervös i någon större utsträckning eller sammanhang, men om och när hon blir det vet vi att det bara är tid och trygghet hon behöver.

Vi är båda verkligen så glada och tacksamma för att Lissy har fått bli en del av vår familj och en så naturlig del av vår vardag. Verkligen ett stort tack till er för att ni gjort det möjligt för oss att förenas och det fantastiska jobb ni gör med att få nya familjer att bildas och ge alla dessa fantastiska hundar en andra chans i här Sverige!

Ha det så fint!

Hälsningar Axel, Emily och Lissy!

 

En hemsk historia

VI VILL VARNA FÖR OTÄCK BILD LÄNGRE NER I TEXTEN

Personalen på El Refugio de Leo larmades förra fredagen 26 februari till en gård i Almayate av några brittiska vandrare. En hund hade fastnat under en grind och legat där länge. Troligen hade hunden försökt fly från en tillvaro av svält för denna vanvård måste ha pågått länge. Den var sjuk, undernärd och helt uttorkad samt full av avföring. Hunden hade skabb och misstänkt leishmania.

Teamet från Leo kunde inte få loss hunden så brandkåren var tvungen att ingripa. Den lokala polisen deltog också i räddningsarbetet. När grinden kunde öppnas och hunden kom loss. fick den i sin panik kraft att fly. Den sprang i full fart i riktning mot en trafikerad landsväg så man tvingades att fånga honom med hjälp av mat och ett hundfångstredskap med ögla i ena änden.

Refugio de Leos ordförande, Lourdes Peláesz säger att det var länge sedan hon såg en hund i detta fruktansvärda tillstånd. Nu finns han i trygghet och kommer sedan att få bo i fosterhem.

Flera hundar fanns på gården. Inte heller de hade mat eller vatten och överallt var det fullt med hundbajs. Tyvärr är detta ingen ovanlig situation. Denna ”hundförvaring” finns överallt men höga murar och låsta grindar gör det svårt att upptäcka. Tack och lov att de brittiska turisterna gick där hunden låg , annars hade han dött där.

Hunden som sedan fick namnet Toscana fördes omedelbart till veterinär för att undersökas och få behandling. Toscanas ålder uppskattades av veterinär till cirka ett år. Hunden hade inget chip.

Vi tackar alla som skänkte pengar till Alaia. Stackars Alaia som skulle få hjälp men dog under narkos. Istället hjälper nu Alaia andra hundar i behov av vård.
Vill du också hjälpa så flera hundar kan få veterinärvård så kan du skänka en slant via
Bankgiro 499-5460
Swish 123 207 23 12

och skriva som meddelande ” Alaias minnesfond” så vi vet var pengarna ska gå.

Tack på förhand!

Selar och koppeltips

Det finns en uppsjö av selar och det är svårt för en novis att veta vilken som är bäst. I reklam är ju alla selar bra men dels är några av dem lätta att rymma ur eller passar inte din hunds kroppsform. Eftersom vi igår kunde läsa om Haqihana så vill vi skriva lite mer om dem och var de finns att köpa.

Haqihana Double H-selen är en utmärkt sele, omöjligt att krypa ur, särskilt för en hund byggd som en vinthund.

Du kan hitta Haqihana Double H-selet bl a hos hos Qurts. Det är specialdesignatför att garantera bästa möjliga passform för en greyhound, galgo, whippet eller andra djupbröstade hundar. Det är handsydda selar och koppel med fin kvalitet från Haqihana i Italien.  Text och foto lånat från Qurts.se.

***

Haqihana sele Multicolor

Haqihana sele Multicolor är ett sele med endast en magrem och av den typ Jane Hundhjälpen använder. Även de är handsydda med fantastisk kvalitet från Haqihana i Italien. De här vackra selarna och kopplen är rekommenderade och använda av hundtränaren och författaren Turid Rugaas.

Till selet behövs ett koppel. Haqihana koppel är ett lättviktskoppel i olika längd, färg och bredd med handtag och extra hake och ring så att det enkelt går att halvera kopplets längd. Det längsta är på 3 meter och ger hunden en viss frihet att röra sig. Text och foto lånat från Qurts.se.

Alla Haqihana produkter har en fem års garanti.
Kom ihåg att spara ALLA taggar från selar och koppel eftersom dessa behövs för din garanti.
Ingen garanti gäller om dessa inte finns kvar.

***

Här ovan har vi bara tagit upp selar ur Haqihanasortimentet. Det kan vara svårt att hitta Haqihanaselar eftersom de ofta är slutsålda. Eftersom det är lång hållbarhet på selarna kan det vara vät att efterlysa och få köpa ett begagnat i någon hundgrupp på facebook tills du kan köpa ett nytt i den färg du vill ha.

UNDVIK FLEXIKOPPEL!

Flexikoppel ger visserligen hunden frihet men kan orsaka svåra olyckor. Vid ett möte med annan hund så kan linan dras ut och slingra sig runt en av hundarnas ben och strypa till blodtillförseln innan man kan sära på hundarna. Det är även fallfara för dig som hundägare om linan snörs runt dina ben och du inte kommer ur snaran fort nog.
Också om hunden plötsligt sliter till av rädsla och springer i panik med flexit efter sig är det lätt att det till slut fastnar i något, t ex ett träd i skogen och hunden snurrar runt det för att komma loss men bara fastnar ännu mer utan möjlighet att ta sig loss.

Om du ändå använder flexikoppel så använd sele och inte halsband. Sitter kopplet i halsbandet så ligger det ett konstant tryck på framsidan på hundens hals om den drar aldrig så lite (prova på dig själv för att känna obehagskänslan). Springer hunden och flexikopplet plötsligt tar tvärstopp så kan de även få allvarliga whiplash-skador när halsen utsätts för så extrema tryck.

Om du vill att hunden ska få stor rörlighet så använd hellre ett längre koppel och eller sätt på en lång grövre lina om du är på en lämplig plats där ingen annan kan skadas.

 

TEMA SÄKERHET

Vi har fått låna en informativ text om säkerhetsselar av Hundhjälpen. Vi hoppas ni vill läsa den och gärna dela med er till era vänner som har hundar. Jane, som berättar nedan, har bra erfarenhet och tips av bra och dåliga selar:

Att välkomna en hund i sin familj innebär ett stort ansvar för hundens hälsa, trygghet och säkerhet vid utevistelse. Jag har under årens lopp haft ganska många hundar och har testat mängder av selar och jag har otaliga selar i förrådet som hamnat i en hög under jakten på den perfekta selen. En sele skall sitta bekvämt på hunden och samtidigt ska de inte kunna backa eller slingra sig ur selen om de blir skrämda. Halsband har aldrig varit ett alternativ för oss förutom vid ankomst då det är ett måste tillsammans med sele. Jag anser inte att halsband är tillräckligt skonsamma mot hundarnas känsliga hals vid tryck och eventuella ryck så därför använder vi inte det.

 

Mitt val av sele har fallit på ett italienskt märke som heter Haqihana, modell ”long”. Denna sele har jag på samtliga av mina hundar från 6 – 40 kg ( se bilden nedan ). Selen är ställbar i alla remmar vilket gör att den verkligen sitter perfekt och kan ställas in efter hundens egen kroppsform. Våra blandraser kan ju se helt olika ut i sin uppbyggnad och jag har många gånger upplevt att det varit svårt att hitta en sele som passar.

 

Haqihana har olika modeller så det är viktigt att man väljer modell ”long” som har en lång ryggrem. Framdelen på selen skall hamna på hundens bröstben, den får inte ligga så högt som på halsen, remmen under magen skall ställas in så att den blir så lång att den kommer bakom revbenen för att sen knäppas uppe på ryggen. Detta bidrar också till att armbågarnas rörelsemönster är helt fritt. Att den bakre remmen sitter bakom revbenen hindrar hunden från att kunna backa ur selen så att den dras över huvudet, vilket är ett av de vanligaste sätten som hundarna kommer lösa på. Jag har gjort en liten film för att visa hur den sitter på mina hundar och för att visa fördelarna som jag tycker finns med Haqihana-selen. Den har dessutom 5 års garanti om man sparar de tags som satt på vid köpet. Jag har hittills inte behövt reklamera någon sele och har tvättat de i maskin flera ggr och de håller sig lika fina och det syns inte att de är använda dagligen. Sen finns det ju även andra bra och säkra selar som t ex Ruffwear Webmaster.

Jag ser ofta att det är väldigt populärt att köpa Julius K9 sele till hundarna. Det rekommenderas INTE till nykomna hundar. Dessa selar är hur enkla som helst att backa ur vilket en av mina tidigare hundar gjorde när hon skulle efter vildsvin! K9 selen kan man använda när hunden är trygg och säker i sin nya miljö vilket kan ta olika lång tid. Även i framtiden när man besöker okända platser så bör man tänka på säkerheten så att hunden inte skall kunna komma lös på främmande område. Då använder i alla fall jag mitt säkerhets tänk lite extra och använder bästa möjliga utrustning. Som komplement använder jag alltid även midjebälte. Det är väldigt bekvämt och känns tryggt, då jag vet att om jag ramlar eller tappar kopplet så sitter mina hundar fortfarande fast och kan inte komma lösa.

Jag vill också tillägga att när man hämtar sin hund på Arlanda eller hos en fodervärd så måste man ha med sig det som Hundhjälpen rekommenderar. Det finns ett syfte att man tjatar om säkerhet och erfarenheten finns varför det är så viktigt. En lös hund kan sluta med död eller lidande, det vill man inte vara orsaken till. Vid hämtning skall man förutom en bra sele även ha ett läderhalsband som man kan spänna tight och en säkerhetsrem eller ett tvillingkoppel mellan sele och halsband så att om det lossnar från en ände ska det sitta kvar i den andra. Midjebälte är något av det mest användbara man kan ha som hundägare och är en billig investering för att inte tappa sin hund, speciellt när det är vinter och halt. Flera ggr har man förlorat hundarna vid fall där man tappat kopplet, med ett midjebälte så sitter hunden alltid fast om olyckan är framme.

Hoppas min erfarenhet och tips kan hjälpa er i djungeln av att välja rätt utrustning.

Kontakta jane.hundhjalpen@gmail.com om du behöver råd gällande selar / utrustning.

Text: Hundhjälpen

ATT TA HAND OM EN RÄDD HUND

Husse Göran, som adopterat en hund via Hundhjälpen, vill här dela med sig av sin utvecklingsresa med rumänska Alice som kom till Sverige 2016

ALICE, EN RÄDD HUND

Jag vill gärna berätta om min tid med Alice, adopterad via Hundhjälpen från Cernavoda i Rumänien.

Alice blev räddad från gatan med sin mamma och fyra syskon av Save the dogs redan när hon var ca fem veckor och växte sedan upp i hägn i 1 1/2 år.
När Alice kom till mig sommaren 2016 från Rumänien var hon rädd för allt inklusive mig. Med tanke på omständigheterna och hennes uppväxt i ett hägn så var ju det inte konstigt. Dessutom tog resan hårt och hon var liksom ”avstängd” de första dagarna. Jag fick bära in henne i lägenheten och hon lämnade inte biabädden i köket.

Alice gjorde sina behov inne i nästan en vecka trots att jag bar ut henne på gräsmattan på gården flera gånger per dag (en trappa ner, och upp). Efter några dagar lyckades jag få henne att gå ett varv runt kvarteret och hon bajsade ute för första gången, vilken lycka. Det tog lite längre tid att få henne att våga kissa på det nya reviret.
Vi tillbringade många timmar på gräsmattan utanför på gården med långkoppel och det var lite som att tämja en vild häst. Fjärde dagen när hon blev rädd så flydde hon till mig och satte sig i mitt knä och då kände jag att vi var på rätt väg.

Upptäckte ganska snart att skogen var hennes favorit, där var hon mycket tryggare och en helt annan hund. Jag körde långlina i kanske fyra-fem månader. Var ständigt orolig för att hon skulle bli skrämd och rymma och körde halsband/sele dubbelkopplat. Jag kan nu efter 1 1/2 år ha henne lös och hon följer mig bra och kommer på inkallning (bra mycket bättre än många av hennes svenska vänner). Jag har henne aldrig lös i okända eller trafikerade miljöer.

Hennes skygghet/försiktighet för människor finns fortfarande kvar mot personer hon inte känner och särskilt folk som till varje pris ska försöka fjäska in sig hos henne. Jag har lärt mig att ”tänka före” dvs tolka en situation och hur den kan te sig för Alice. Jag förstod tidigt att jag måste vara en ”buffert” mot andra människor och sätta gränser för dom.

Frågor som – när blir hon som en vanlig hund? – varför har hon svansen mellan benen, åh vad rädd hon är? kan göra mig riktigt stridslysten.

Alice gillar inte när uppmärksamheten är riktad från många på henne och då gör hon sig undergiven vilket jag inte ser som någon negativ egenskap. Hon är rädd för barn då hon ser dom som opålitliga och oförutsägbara. Hon har aldrig visat någon aggressivitet mot barn och fungerar med barn hon känner. Det går framåt där också…

Hennes hundspråk och interagerande med andra hundar är fantastiskt. Hon ”läser” andra hundar jättebra och är väldigt tydlig i sitt eget språk, anpassar sig till den andra hunden och går bra ihop med alla hundar hon möter. Hennes försiktighet är till min fördel då hon aldrig springer fram till joggare, bärplockare eller andra hundar i skogen eller på andra platser.

Hon har lite ”neuroser/egenheter” som jag kanske aldrig kommer att förstå men samtidigt är det ju en del av hennes personlighet som jag och alla som känner henne älskar. Alice går inte att muta och har en integritet och självständighet som jag beundrar. Hon gör bara saker som jag kan motivera varför hon ska göra det.

Det jag vill förmedla med detta är väl att det tar tid och allt kanske inte är helt enkelt men SÅÅ värt det. Ibland går det ett par steg bakåt men sen går det framåt igen.

I maj 2017 besökte jag hägnet Footprints of joy där Alice kommer ifrån och det gav mig en bättre förståelse för varför hon reagerar på olika sätt i olika situationer.

Kärlek, tålamod och köttbullar. Mycket träning av självförtroende och inte sätta henne i för svåra situationer som hon inte är redo för är mitt recept.

Detta blev ett långt inlägg men jag hoppas det var värt att läsa.

Alice och husse Göran Forsberg

Flera filmer från Alices ankomst till Arlanda och liv i Sverige kan ses på Görans youtube kanal.

Ni kan även följa Alice på Instagram.

 

 

 

 

VÅR HUND HAR RYMT!

Vi fick ett mail från en hundägare och bad att få lägga ut det så ni också skulle få läsa detta, en berättelse om hur lätt en olycka kan hända. Det behöver inte hända en rädd hund, det, kan lika gärna vara en busig, nyfiken vovve som passar på när dörren öppnas men ute på gatan blir förvirrad och springer dit nosen bär. Låt det inte hända er! VI tackar podencomatte för hennes ärliga brev! Bilderna är på admins hundar.

Första tiden hos oss –  vår hund har rymt!

För snart två månader sedan anlände vår nya efterlängtade familjemedlem, en liten podencoflicka. Vi var jätteglada – hon var rädd, vilsen och försiktig.

De första två dagarna ville hon inte lämna hallen men efter hand blev hon mindre orolig och började följa oss runt i lägenheten. Hon ville gärna ha klappar och speciellt förhållandet mellan henne och mig växte, eftersom jag är den som är hemma hela tiden. Jag tyckte att allt gick bra och att vi hade det mysigt tillsammans.
Men, i slutet av första veckan gick vi igenom en riktig mardröm. Jag skulle gå ut ett ärende och min man var ensam med vår lilla podencoflicka. Dittills hade hon varit oerhört rädd för att gå ut och vi fick sitta i trapphuset och försöka locka ut henne från lägenheten.

Nu skulle Husse slänga soporna och dumt nog tänkte han sig inte för när han öppnade dörren. Hunden smet ut, snabb som en vessla, och fortsatte ner för trappan (som hon i vanliga fall inte vill gå i). Nästan alltid, typ 99% av tiden, är porten ut mot gatan stängd och historien hade kunnat slutat där. Men denna dag höll en granne på att bära ut saker och hade därför ställt upp dörren. Så vår hund fortsatte sin flykt ut på gatan. Husse följde efter i strumplästen och försökte vara försiktig så att hon inte skulle springa iväg. När han, eller om det var någon annan, kom för nära så blev hon så klart rädd och satte fart.
Efter ett tag tappade husse bort henne helt och då ringde han förtvivlat mig och berättade vad som hade hänt. Klockan var två på eftermiddagen. Jag åkte hem på direkten och vi ringde polisen och gjorde efterlysningar i facebookgrupper. Vi delade upp oss och gick runt och letade i flera timmar, men kunde inte hitta henne. Det kändes så fruktansvärt! Vi var så klart jätterädda att hon skulle bli påkörd och att vi aldrig skulle få se henne igen.

Då ringde polisen tillbaka och sa att de hade fått in tips att hon hade setts i en park på andra sidan stan. Vi skyndade dit och efter ytterligare letande tillsammans med underbara människor fick jag syn på henne på långt håll i parken. Jag satte mig ner, höll tummarna, och ropade på henne.  När hon hörde mig kom hon springande! Jag blev så otroligt glad!!!

Nu har det gått några veckor och tiden tillsammans med vår tjej har som tur är inte varit lika dramatisk. Vi har det helt fantastiskt bra tillsammans. Hon är en supermysig, fin och snäll hund!
Det märks att hon känner sig hemma hos oss både i vårt fritidshus på landet och i stan. Hon gillar att gå ut på promenad men har ibland tyckt att kylan, snön, människor och hundmöten har varit jobbiga. När vi kommer tillbaka hem är det jättetydligt att hon känner sig trygg och trivs hemma.

Hon är fortfarande lite reserverad mot vissa personer och tycker att män i allmänhet är ganska läskiga. Det börjar sakta bli bättre och jag tror att hon kommer att trivas med dem också. Vi låter henne ta den tid hon behöver och tycker att hon är världens bästa hund.

Till slut skulle jag vilja vädja till blivande mattar och hussar. Ha kompostnät eller liknande för ytterdörren så att er hund inte slinker ut när ni öppnar. Fortsätt att vara mycket aktsam även när det gått en tid och ni tycker att ni lärt känna varandra bättre. Om hunden ändå skulle rymma är det bra om den har halsband med mobilnummer.

Hälsningar från Podencomatte

 

 

ALAIAS MINNESFOND

ALAIAS MINNESFOND
till förmån för vårdbehövande hundar på El Refugio de Leo.

Alaias minnesfond – till förmån för sjuka hundar på Leo. Så hedrar vi Alaia, en liten kämpe som alltid spred så mycket kärlek och glädje till alla på El Refugio de Leo.

Du som vill fortsätta bidra med en gåva för hundar som behöver vård använder antingen Bankgiro 499-5460 eller Swish 123 207 23 12. Märk din gåva ”Alaias minnesfond” så öronmärks dina pengar till det som de är ämnade för.

*****

Alaia hann inte få sin chans. Hon somnade in under en narkos. Hennes död var smärtfri men gjorde desto ondare hos alla som lärt känna Alaia och nu hoppades att hon genom en operation skulle bli friskare. Ödet ville annorlunda.

Vi vill inte låta denna sorg ta över all plats hos oss. Vi vill få med något positivt ur detta och har därför valt att låta de insamlade pengarna för Alaia istället gå till en fond som stöd för andra sjuka eller skadade djur.

*****

 ALAIAS HISTORIA

Det här är Alaia. Hon kom dräktig till El Refugio de LEO i januari 2020. Hennes anus var helt öppet (otäck bild längst ned) och när personalen tog henne till veterinären sade denne att tiken troligen hade blivit våldtagen. Alaia fick läka i fred till att börja med och hon var klok och tog det lugnt.

Alaia fick så småningom sina valpar, döttrar, som nu är adopterade. Men hennes anus hade fortfarande inte läkt helt, så hundhemmet konsulterade två olika veterinärer som oberoende av varandra sade att Alaias ringmuskler var förstörda; att tiken hade fått en sfinkterruprur eftersom hon kuperats för långt in. Veterinärerna hävdade att inget fanns att göra för henne.
De rekommenderade inte operation men att noggrant tvätta hennes bak vilket var  väldigt svårt att hålla reda på eftersom stackars Alaia släppte bajs överallt lika ofta och lika löst som fågelträck. Eftersom hon saknar muskulatur i ändtarmen, så ”läcker det ut” avföring som inte är helt ”färdig”.

Lourdes, föreståndare på hundhemmet, var inte nöjd med dessa utlåtanden utan gick till en tredje veterinär som lät göra en bukröntgen på tiken. Där togs bilder och då såg man att hon hade megacolon i buken. Megacolon (delaterad tarm) uppstår oftast till följd av tarmvred, d v s avföring kan inte passera på ett visst ställe i tarmen utan det fastnar. Tarmen svullnar då upp och kan svullna så pass att den kan spricka inne i buken.
Alaia däremot hade en medfödd missbildning i ryggraden (skolios) som förmodligen är anledning till megacolon. Det trycker på tarmen så att det blir en för trång passage. Missbildningen gör även att muskulaturen kring ändtarmen inte finns där som den ska vara, därav läckaget.

Dessutom var den lilla kroppen full av hagel.

Nu ordinerades operation vilken ska ske inom kort. Vi vet att utgifter som dessa är svåra för små organisationer att klara. Det är här vi försöker bidra med ekonomisk hjälp tack vare snälla hundägare.

Som om inte detta räcker så var Alaias tänder under all kritik! Nästan alla hennes kindtänder blev utdragna för de var helt ruttna och satt mycket löst. Även detta blev en dryg kostnad för sheltret.

Stackars Alaia, bara tre år och så tunga bördor du får bära. Ändå är du så glad, som skrattande. Ja, skrattande, det ser så ut. Du är så gladlynt, rolig och kärleksfull där du värdigt går fram på sheltret som en lady. Vi hoppas verkligen att en operation kommer till stånd och att vi får ihop pengar genom insamlingen som kan bidra till hundhemmets utgifter.

Låt oss börja 2021 med att göra gott. Låt oss hjälpa Alaia och sheltret med ekonomiskt stöd denna månad. Din gåva är lika tacksamt emottagen hur liten den än är. Tillsammans blir det mycket även om vi alla bara skänker en tjuga, så lätt swishad att man knappt märker det.  Men mottagaren kommer att märka det, att i Sverige värnar vi om djuren och stöttar Alaia.

Vi redovisar resultatet av insamlingen 1:a februari. Vi kommer alltså att räkna ihop alla gåvor och redovisa den summa vi fått in samt era namn, men ej vilken slant var och en har gett, för vi vill att alla ska våga skänka utan att behöva skämmas för att man bara har råd med en en guldtia. Många guldtior blir mycket pengar.

Den som vill stötta Alaias kostnader använder antingen Bankgiro 499-5460 eller Swish 123 207 23 12.
Som meddelande skriver ni ”Alaia” så vi vet säkert vad er gåva gäller.

********

El Refugio de LEO, för er som inte känner igen namnet, är ett litet shelter med hårt arbetande volontärer. Det ligger lite off från allfarsvägen och det är inte så att man automatiskt åker förbi där när man letar efter de många hundhemmen som finns. Därför har inte så många hundar adopterats därifrån.
Nu går det bättre för dem sedan vi fick till ett fint samarbete och vi är så glada för detta eftersom vi verkligen har bra kontakt med dem. Det är alltid ett vänligt svar från dem när vi kommer med alla våra frågor om hundarna. Det hjälper oss mycket i arbetet och att framför allt kunna ge svar till våra frågvisa (vilket vi tycker om) blivande hundägare.

Så här ser Alaias bak ut. Man har klippt av svansen på ett dåraktigt sätt.

Tre år och redan förstörd i munnen…

…men nu är det fint i munnen och ingen värk sedan dessa försvann.