Hundens första tid hemma

Av de rapporter vi fått från nyblivna hundägare så är det övervägande positiva berättelser men vi har även tagit del av några mindre glada samtal eller mail. Det blev inte som man väntat sig eller planerat och besvikelsen har varit stor. Man vill så väl – och kanske för mycket – men det har blivit en tuff början. Detta beror oftast inte på hunden utan endast olyckliga omständigheter där man inte förstått att tolka hundens signaler rätt utan helt enkelt krävt den på mer än den förstått.

Vi vill med denna information ge vägledning och råd om den första tiden. Från det att hunden ankommer till Sverige, vad du ska tänka på när du hämtar hunden. Tills att det är dags att resa hem och vad du kan förvänta dig av den första tiden hemma. Allt för att det ska gå så smidigt som möjligt samt undvika att man gör fel om den skulle visa sig vara skygg, osäker etc trots att den visade på ett tryggt, tufft eller stabilt och lugnt psyke i sitt hemland.

”All vår början bliver svår…” sägs det men det behöver det inte alls bli. Oftast går det förvånansvärt lätt till hundägarens överraskning. Vi kan inte säga om det beror på en ”lätt” hund eller en hundvan människa men förmodligen en kombination av båda. Men viktigt i alla fall är att man försöker se det ur hundens perspektiv, är mycket lyhörd för dess signaler och låter hunden bestämma takten. Det handlar så mycket om hur de olika familjerna handskas med sin nya familjemedlem och vi vill ge er råd nedan. Hunden formas mycket efter hur den tas om hand och sköts.

~ Dags för upphämtning ~

Att flytta till ett annat land är en otroligt stor omställning på alla sätt och vis, inte minst för människor. Men vi förstår åtminstone vad som väntar oss. För hunden kan detta däremot te sig mycket skrämmande. Det är något vi måste vara medvetna om när hunden anländer. I Sverige väntar en helt ny miljö med främmande människor, hundar, ljud och dofter för att inte tala om det svenska klimatet, inte minst om hunden landar mitt i vintern. Enbart resan hit kan te sig otäck för hundarna. Vi är restriktiva med att ge lugnande medel eftersom hundarna kan reagera negativt på dem, så detta görs endast i undantagsfall.

Om du hämtar din hund på Arlanda

På Arlanda kommer de in i terminalen i sina transportboxar och ivriga, glada händer sträcks in till dem, något som är oerhört skrämmande. Ta det mycket lugnt och försiktigt dessa första minuter och kasta inte er över boxen.

Vissa hundar törs helt enkelt inte komma ut ur transportboxen, andra hoppar glatt ur viftande på svansen till alla och envar. Det går aldrig att förutsäga vilka hundar som gör vad eller hur de upplevt resan. Vad man som hundägare bör tänka på och undvika så långt det går, är att kika in i boxen eller sträcka in händerna och dra ut hunden. Det ter sig mycket hotfullt för hunden. Vänta istället om du inte lyckas locka fram hunden ens med godis tills vi hinner ta bort överdelen på boxen och du lättare kommer åt att sätta på kopplet.

Sätt dig ner när du hälsar din hund välkommen och försök närma dig med händerna underifrån den. Tänk på att händer som kommer över huvudet på hunden kan kännas hotfullt. Titta inte den i ögonen. Smek hunden underifrån och försök vrid halsbandet så du kan sätta på kopplet under hakan på den. Godis, och gärna jättesmaskigt sådant, omöjligt att neka, kan tina upp många rädda hundar.

Om du hämtar din hund via landtransport (Helsingborg)

När hundarna kommer med landtransport är det många hundar som kommer samtidigt. Detta innebär att vi vill att du är där i tid, gärna innan ankomsttid då tiden kan variera oerhört beroende på körtid. Ta med dig fika exempelvis och håll dig i närheten under dagen – förhoppningsvis håller de tidsschemat men det är inte allt för ovanligt att de kommer snabbare än planerat. Allt beror på tull och väglag.

Vi försöker så långt det går att boka Ridhuset i Mörarp på grund av säkerhetsrisk att vistas utomhus – mötesplats och tider ger vi er så snart vi har all information. Alla adoptörer (som vill) samlas i en Whatsapp-grupp som kan följa hela resans gång via GPS. Här samlas adoptörer från många olika föreningar samtidigt.

När hundarna äntligen anländer kommer chauffören – som också själv driver ett fantastiskt hundshelter – tillsammans med oss på plats att ropa ut vilken hund det är på tur. Ni kommer fram till bilen och ger oss hundens sele och alla koppel, som chauffören sätter på hunden i lugn och ro inne i bilen.

Vissa hundar törs inte gå någonstans från bilen, andra hoppar glatt ur viftande på svansen till alla och envar. Det går aldrig att förutsäga vilka hundar som gör vad eller hur de upplevt resan.

Ta emot din hund och gå en bit ifrån, sätt dig ner när du hälsar din hund välkommen och försök närma dig med händerna underifrån. Tänk på att händer som kommer över huvudet på hunden kan kännas hotfullt. Titta inte den i ögonen. Godis, och gärna jättesmaskigt sådant, omöjligt att neka, kan tina upp många rädda hundar. Servera lite vatten. Låt hunden rasta av sig ordentligt innan ni sätter er i bilen och börjar åka hemåt, och plocka upp efter er!!

Kom ihåg att ta det lugnt. Stressa inte utan ta det lugnt. Sätt dig ner en stund och hälsa på din hund i lugn och ro innan ni åker iväg.

Detta ska du ha med dig när du hämtar upp din hund, oavsett om det är på Arlanda via flyg eller Helsingborg via landtransport:

  • Halsband eller sele
  • Namnbricka med telefonnummer
    (tips! gå till din närmaste djuraffär där de finns att köpa eller beställ via exempelvis: namnbrickahund.se)
  • Säkerhetssele, 3-punkts eller 5-punkts.
    Se selar för mer tips och exempel.
  • Koppel
    Rekommenderat är ett retrieverkoppel runt halsen, och ett koppel fast i selen.
  • Vatten
  • Bajspåsar
  • Valfritt men rekommenderat: något riktigt gott godis såsom korv eller köttbullar.

Detta betyder alltså att vi vill se att ni har en sele till hunden samt ett retrieverkoppel eller liknande funktion på halsband då de är mer rymningssäkra än ett fast halsband om hunden försöker dra sig ur bakåt. Antingen har ni redan en säkerhetssele där ni bara behöver knäppa fast med ett koppel, eller så har ni en annan sele och då behöver ni både ett koppel runt halsen (retriever-stil) samt ett koppel att fästa i selen så ni håller i två koppel totalt. Se bild nedan.

Varför vi är så noga med detta är därför att många adoptörer inte kommer helt förberedda och vi har haft otroligt sorliga rymningsolyckor vid upphämtning. Det är väldigt viktigt för oss och för hundarna att ni är väl förberedda med detta oavsett hur trygg hund du har adopterat. Man vet aldrig hur skrämmande situationen kan te sig vid upphämtning eller hur hunden reagerar.

~ Dags att resa hem ~

Nu ska hunden lämna sina reskamrater och gå ensam ut till en främmande miljö. Kanske hunden måste åka bil, tunnelbana etc innan den kommer fram till sitt nya hem. Försök att ha i minnet att allt detta är helt nytt för hunden. Om möjligt undvik allmänna kommunikationsmedel. Det är skönast för hunden att få slappna av i en bil på hemresan. Är det tvunget att ta tåg eller buss så tag god tid på er. Verkar hunden osäker så prata lugnande och visa att du finns vid dennes sida. Led hunden utan att forcera.

Det kan hända att du måste bära hunden och lyfta in i bilen men det kan lika gärna vara så att hunden glatt springer före dig och drar i kopplet. Vad du än gör så tappa inte hunden. Se till att selen och retrieverkopplet verkligen sitter åt ordentligt. Om hunden kommer lös så kan den bli förvirrad och smita iväg – den har ju inte lärt känna sin husse eller matte än och vet var den hör hemma. Också att – om olyckan ändå skulle vara framme – du redan har hunden olycksfallsförsäkrad från det den landar på svensk mark. Du kan komplettera försäkringen sedan när hunden anlänt. Hör med ditt försäkringsbolag vad som gäller.

~ Den första tiden hemma ~

Vare sig hunden är trygg eller rädd så behöver den lugn och ro den första tiden – och denna period varierar mycket från individ till individ – att ta in allt det nya. Familjen måste utgå från hundens behov. Du eller någon ur din familj måste finnas hemma i hundens närhet som en trygghet och fast punkt första veckorna men låta den utforska hemmet och omgivningen i sin egen takt. Det hinner hända mycket de första fjorton dagarna. Om du känner dig besviken på att hunden kanske inte alls vill komma till dig, kissar floder inne m.m så ha förtröstan. Nästa dag kan problemet vara helt borta.

Hundarna har en otrolig anpassningsförmåga. “Läs av” hunden och försök känna in hur mycket den är redo för. Ta inte större steg än hunden rår med.

Det är inte ovanligt att hunden är mycket trött den första tiden och vill sova ofta och mycket men det brukar bero på den långa resan, omställningen och alla nya intryck den måste bearbeta. Det tar mycket energi och är helt naturligt. Ser inte hunden sjuk ut eller har feber så finns det ingen anledning till oro men kanske till att sakta farten lite mer.

Ofta tyr sig hunden till en början till en och samma person; den kan i vissa fall bli ”besvärligt” efterhängsen denne en period och i enstaka fall då vaktig mot övriga i familjen men detta brukar släppa ganska snart. Till en början brukar hunden fästa sig mest vid matte om det är hon som ger den mat och skötsel, och lämnar inte hennes sida. Hunden kan t.o.m bli så tajt till henne att den ej vill släppa de andra flockmedlemmarna (familjen) inpå henne utan markerar detta. För att förebygga att vaktigheten går för långt, är det viktigt att hunden får umgås med alla familjemedlemmar och att alla ägnar sig åt hunden så den får trygghet av alla och tyr sig till hela familjen. Att en hund förföljer en överallt är tecken på stress och inte kärlek – försök avleda detta beteende successivt med tiden, men finns där för hunden och stöt inte bort den under den första perioden.

Några hundar kan ha dålig erfarenhet av framför allt män. Husse ska inte ta detta personligt utan istället ägna extra tid åt hunden och agera lugnt och försiktigt. Det kan därför krävas lite extra ansträngning men håll ut, det belönar sig.

Visar sig hunden vara mycket skygg i början så kan det vara bäst att den i obehagliga situationer får vara med den i familjen som den utsett till sin flockledare. Men så fort det känns som om hunden är redo för mera så kan alla i familjen lämpligen göra olika kontaktövningar för att förstärka bandet mellan sig och hunden.

Även om hunden tyr sig till dig så innebär det inte att den hux flux kan känna tillit och förtroende för sin ägare. Du tycker kanske att ni redan känner varandra, att det är som om ni två alltid varit tillsammans men för hunden är det inte så. Medan du i din väntan på att hunden skulle bli klar att resa och tittade på alla foton du fått på din hund och på så sätt lärde känna denne så har hunden levt helt ovetande om sin nya ägare och vad framtiden haft i sitt sköte. Du tycker att ni redan känner varandra men för din hund är du ännu en tid framöver en främling att lära känna. Låt vara att hunden håller sig till dig men för att våga lita på sin partner behöver den mer tid än du. Du har ett stort försprång vilket du inte bör glömma. Ha därför inte för bråttom utan låt det ta den tid det tar. Låt din hund själv ta kontakt och i lugn och ro stifta bekantskap med både lukt och synintryck.

De två första veckorna är mycket viktiga för dig och din hund och det hinner hända mycket i utvecklingen (vilket du kommer att märka – och kanske glatt förvånas över – när denna tid gått). Därför är det så viktigt att du skyndar långsamt så det blir rätt. Det är bra om det då bara är familjemedlemmarna hemma, detta för att hunden ska lära sig vilka som hör till er ”flock”. Åk heller inte bort med hunden, åtminstone inte någon längre stund och lämna den inte ensam om den verkar orolig och osäker. Om du ger din hund trygghet i form av lugn och ro, sällskap och lite lagom förströelse de första veckorna så har du det igen senare.

Träning och problem som kan uppstå

Här har vi tagit fram lite information, tips och råd till dig med din nya hund om olika former av problem uppstår – men det behöver inte alls göra det! Alla hundar behöver inte alls reagera så här och vi hoppas naturligtvis det ska bli så för dig och din hund också. Men om det visar sig att din hund är osäker och rädd så hoppas vi att du ska ha stöd av dessa råd. Du kan också kontakta oss om du känner dig osäker på hur du ska bete dig i någon särskild situation. Vi försöker bistå så långt vi förmår. Vi vill verkligen ta del av dina problem medan det ännu finns en chans att vi kan hjälpa till. Vi vill gärna vara delaktiga i din hunds behandling och uppskattar också om vi vid frågetecken kan få kontakt med din veterinär. All lycka till med din nya familjemedlem!

Vi tar tacksamt emot rapport från dig hur det går när hunden anlänt och blir jätteglada om det även kommer foton till adoption@enandrachans.org.

 

Om nu din hund beter sig ovanligt i något sammanhang så försök tänka dig in i hur hunden har haft det. Fråga dig vad hans beteende har syftat till i det förflutna. Om du tänker på din hunds ursprungsland och den ytterst dåliga djursyn som råder där så kan du säkert själv finna förklaringar. Är det möjligen ett överlevnadsbeteende? Har hunden blivit slagen? Övergiven? Kanske husse eller matte dött och hunden har en depression p.g.a sorg. Om din hund lämnats in för avlivning så kan man föreställa sig att den en gång i tiden varit ett mer eller mindre älskat husdjur. Det är inte ovanligt att vissa hundar lider av separationsångest och har svårt att vara ensamma, något man bör vara beredd på och medveten om.

Men det är också viktigt att komma ihåg att oavsett vad hunden har varit med om – så har den ett nytt liv nu. Stress kan finnas kvar i kroppen och inlärda “problem”beteenden, men det betyder inte att hunden blickar tillbaka till gamla sorger. Det är viktigt att du som ägare är införstådd i att hunden kan ha varit med om saker som format den, men inte ömka den på grund av det. Det är det fantastiska med hundar – de blickar inte tillbaka till det förflutna! De ser bara dagen som är.

När hunden bott in sig i sitt nya hem och känner trygghet börjar den säkert testa gränserna. Därför är det viktigt att du redan innan bestämt vad din hund får göra och vad som är förbjudet och försöker hålla på det. Ett gott råd vi vill ge är att utnyttja hundens osäkerhet att lämna dig, en osäkerhet som så ofta finns den första veckan. Det gör du genom inkallningsträning och godis naturligtvis. Det ska ju löna sig att lyda. För dig som valt en unghund så kan det vara bra att känna till hundens s.k “slyngelålder”. När hunden börjar bli könsmogen så kan plötsligt den följsamma och lydiga valpen vara ett minne blott. Men är du medveten om det och är konsekvent så brukar det inte vara några problem och ”hyssen” gå över efter ett tag.

Vad du än gör för att lirka och lära, så gör det genom positiv inlärning. Tvinga aldrig en rädd hund! Men “pusha” den gärna att ta sig över tröskeln. Locka och beröm vid alla framsteg. Viktigt är att berömma hunden utan att ömka den eftersom detta istället förstärker rädslan; hunden hör ju då på ditt tonfall att det är något farligt eftersom du håller med den. Om du istället är som vanligt så känner hunden att ”faran” inte är något att bry sig om. Godis är också mycket gångbart och det är inte någon risk att du skämmer bort din hund med detta. Hunden kommer sedan att förknippa aktiviteten med godis vilket alltså ger den en positiv känsla medan ett tvång istället skapar obehag.

De utländska hundar som haft en ägare behöver inte haft ett bättre liv än de hemlösa. Det kan mycket väl vara de som har mest ångest med sig i bagaget. Den spanska hundhållningen skiljer sig i mångt och mycket från den svenska. Hunden hålls hårt av ägaren, kanske har den inte fått gå för långt ifrån hemmet (många familjehundar rastas bara i trädgården eller på en altan eller dylikt och får aldrig gå ut bland människor eller trafik) men oftare ändå förekommer motsatsen vilket också är illa eftersom hunden släpps ut vind för våg med troliga resultat av tjuvparningar, trafikskador, barn som kastar sten på dem etc. De hemlösa hundarna däremot kan ha goda erfarenheter av människor då turister gett dem mat och kelat med dem. De kan ha lättare att knyta an till en människa och ty sig till sin nya hundägare och familj.

Rumsrenhet & promenader

Är hunden inte rumsren? Oftast lär sig hunden snabbt detta med att rastas. Till skillnad från små valpar kan äldre hundar hålla sig längre och dessa blir oftast fort rumsrena om de inte redan är det. Men gå ut ofta med hunden i början ändå. Bara för att hunden är äldre behöver det inte betyda att den är rumsren utan kan behöva tränas som en valp.

Om hunden kissar inne till en början så beror det endast på att den inte förstår var den ska göra sina behov. För att den lättare ska lära sig att göra sina behov utomhus försök gå samma relativt korta sträcka fram och tillbaka gång på gång. Då vänjer hunden sig vid dofterna och föremålen runt om och till slut blir den där sträckan van och tråkig vilket gör att hunden slappnar av och kan kissa och bajsa. När behoven är uträttade så tar man den riktiga promenaden.

Banna inte olyckor utan tänk på att det fortfarande är positiv inlärning som gäller; ge alltså mycket beröm till hunden när den gör rätt och gör sina behov ute. Det brukar sällan vara något problem vad det gäller rumsrenhet. I de fall det har hänt att hunden kissar inne längre än normalt så tror vi det kan ha skäl som tyder på traumatiska orsaker ex att hunden inte fått gå ut och rastats tidigare utan är van att göra sina behov på en balkong t ex. Kisseriet kan även ha andra orsaker och vi ger gärna råd om ni har problem. Det kan hända att en osäker hund tvekar att gå ut och gömmer sig när du tar fram kopplet. Rädslan kan bero på olika saker. Kanske hunden upplever halsbandet eller kopplet obehagligt om den aldrig tidigare haft ett sådant på sig, kanske det är trappljud som skrämmer eller barnens skratt och rop på gården?

Var observant på den nyhemkomna hunden så att du inte övermotionerar den. Hunden har haft små möjligheter till aktivering på hundhemmet och kan därför få träningsvärk eller överanstränga någon led vilket kan missleda en eventuell svensk besiktning så veterinären tror att denne tror att det är en gammal skada på hunden och därmed, vilket har hänt några gånger, ger fel diagnos. Detta kan bli ödesdigert för hundens framtid.

Eventuella rädslor

Vad det än är; försök att se vad rädslan bottnar i och agera därefter.

  • Trappuppgången? – kanske du kan gå ut ofta i trappen med hunden bara några sekunder, ge en korvsnutt och sedan gå in igen. Visa den att det är förenat med något positivt att gå utanför dörren.

  • Läskiga barn? – kanske din hund varit utsatt för något otäckt tillbud i Spanien där barn varit inblandade. Försök inte ”vänja” hunden av med rädslan genom att utsätta den för barn utan gå istället varligt fram och låt den se barnen på långt håll först för att sedan närma er dem under en tid men iaktta din hund så du inte forcerar fram kontakten.

  • Främmande människor? – Visar din hund rädsla för främmande människor så låt hunden nosa och hälsa utan att någon gör ansats till att försöka klappa eller få hundens uppmärksamhet alls. Be besökare ignorera hunden, titta inte på den, rör den inte, ge den ingen kontakt. Kommer hunden självmant fram så be dem servera lite oemotståndligt gott godis, men fortfarande utan att titta på eller le mot hunden, åtminstone inte med öppen mun eftersom det är en hotfull signal att visa tänderna. När hunden sedan har förtroende för oss spelar det ingen större roll utan då läser den av personen på mycket annat. Detta släpper oftast mycket snabbt bara inte hunden känner sig trängd och får nosa på nya människor i egen takt utan att de bryr sig om den.

    Sedan går ni ett steg längre för varje gång d.v.s att personen till slut klappar hunden när denne fått godiset. Vägen till hundens hjärta går genom magen. Så låt dina vänner sätta sig ner på huk med sidan mot hunden och ge den godis. Om hunden vägrar att gå fram låt din vän/bekant lägga godiset på marken istället för handen till att börja med. Alla hotande signaler kommer uppifrån. Klappa aldrig en hund som du inte känner på huvudet till att börja med utan istället under hakan.

    Alla nya intryck, nya familjen, nya hemmet – den första tiden är det så mycket ovant – men godis är något som hunden förstår och tolkar positivt. Något som också kan hjälpa hunden i spända situationer är att du och övriga i din familj gäspar. Detta är en lugnande signal som släpper spänningarna och hjälper din hund.

Hunden skäller

  • Hunden skäller på dörren – kanske skäller hunden på främmande ljud den första tiden, i synnerhet om man bor i lägenhet och ekande steg hörs från trappen. När en hund skäller är det oftast av rädsla eller för att varna resten av flocken och i det här fallet sin ägare. Något en hundägare ofta gör för att få hunden att sluta skälla är att skrika “tyst!” åt den. Gör inte det. Hunden tolkar ditt rop som om du är lika rädd och oroad och också vill varna för faran vilket stärker hunden att den hade rätt. Resultat; den fortsätter att skälla.

    Nonchalera istället hunden och ge den godis när den blir tyst. Fungerar inte detta så prova att gå lugnt fram till hunden, ta tag i halsbandet och led bort hunden. När hunden har blivit avbruten och är tyst, kan du ge godis eller uppmuntra till lek eller annan trevlig samvaro som distraherar den bort ifrån dörren och ‘hotet’. När någon rör sig i trappuppgången kan du öppna dörren, gå före hunden och visa den att det inte är någon fara genom att t.ex hälsa på personen som kommer.

    Det är svårt att få bort en inkörd ovana genom enbart “fyanden”. Vad som gäller om det är ett problem är att bryta ett icke önskvärt beteende mot ett annat mer positivt. Du ersätter alltså skällandet mot lek och efter ett tag så tolkar hunden trappljuden som något trevligt eftersom du när det är olika ljud har lekt med den, gett godis etc. Att använda sig av klickerträning är mycket effektivt och det finns böcker och kurser om du känner dig osäker på hur du ska gå tillväga.

    Tänk dock på att vissa hundar skäller. Det är naturligt. Det är deras språk och kanske en del av deras raser, det sitter djupt rotat att varna flocken. Så länge skällandet inte går överstyr utan bara är någon gång ibland, när det exempelvis plingar på dörren – så är det inget “problembeteende” utan faktiskt helt normalt.

  • Skäller eller gnyr hunden om du lämnar den ensam? – Kanske du från början gick för fort fram. Lämna hunden ensam några sekunder i början för att öka det vartefter. Ge den något gott att tugga på som sysselsättning när du lämnar hemmet. Radio- eller TV-ljud kan ge det sällskap och trygghet hunden saknar. Det kan också kännas tryggare för den om hundens utrymme begränsas när du är borta.

    Vet du av att hunden blir mycket orolig när den blir ensam så kan du, innan du går, trötta ut hunden med lugna hjärnövningar (ex gömma godis och leta) som kanske får hunden att varva ned och sova. Lämna sedan hunden utan att krama och dalta, eftersom du då förstärker situationen för hunden som tror att något otäckt ska hända. Gå lugnt ut som den flockledare du är, säg gärna samma sak varje gång “Hejdå, kommer snart” vilket hunden kommer förknippa med att du alltid kommer tillbaka. Ditt lugn visar att det inte är fara å färde.

    När du kommer hem så berömmer du inte hunden eller överöser den med överdrivet glatt tonläge, du går in. Titta inte på hunden. Ge den ingen uppmärksamhet om den hoppar och studsar på dig. Gör ingen sak av att du var borta, det var helt naturligt att du går ibland. När du sätter dig ner och hunden kommer lugnt fram kan du klappa lite, precis som vanligt som att du aldrig var borta. Detta beteende kommer lugna hunden med positiv och stressfri känsla – det var ingen stor grej att du försvann ett tag. Du kommer ju alltid tillbaka och allt är som vanligt.

    Kom ihåg, ensamträning tar tid. Från några sekunder, till minuter, till någon halvtimme på flera veckors tid. Ta det lugnt. Du vinner på det i slutändan.