Roman anlände till Sverige 11 juli. Efter en vecka fick vi detta underbara brev. Familjen har godkänt att vi delar det med er, kära läsare.
Hej igen!
Inatt har det gått en vecka sedan vi var på Arlanda och hämtade Roman och vi vill ge er lite mer feedback. Aldrig kunde vi tro att det skulle gå så smidigt för honom att komma in i vår familj och vårt liv!
Sicken cool jycke vi fått!
Det vi hade fått beskrivet om honom, både från början och det som Katta förmedlat efter sitt besök på Triple A, har stämt väl, så vi är oerhört nöjda hitintills och Roman har överträffat våra förväntningar stort! Han är positiv, snäll, kelig, kan ge järnet vid lek, älskar promenader, men också ligga lugnt jämte oss vid mat, tv, läsning mm, precis så som vi önskade!
Han är perfekt för oss!
En sak vi dock inte visste i förväg var hur tyst han är – hitintills har han bara skällt vid fem tillfällen! Närmaste grannens rätt bjäbbiga åtta små hundar ignorerar han ex helt!
Efter sin mycket stissiga start i våra liv, som utbrytarkung på Arlanda, fick han ju komma ut en sväng; han behövde bajsa och drack nästan en liter vatten. Sedan bar det ju av mot Skåne i bil. Jag satt bakåtvänd i baksätet med armen in i bagaget och klappade honom lugnande den första 1,5 timmen, sedan somnade han och sov i princip resten av resan (vilket medförde att Calle fick köra hela vägen hem utan paus/byte, vi ville ju inte väcka honom när det gick så bra).
När vi kom hem på fredagsmorgonen vid 07.30 gick vi runt och utforskade trädgård, hus, närmaste omgivning och sedan mötte han lite senare våra hemmaboende ungdomar. Roman var väldigt nyfiken på allt, hans nos har varit med i varenda vrå, i allt vi gjort. Men när han varit med om någonting en gång har han kunnat nöja sig med att bara titta på.
Han släppte oss inte med blicken första dygnet, men sedan har han successivt släppt på det behovet och han har hittat sina platser i huset att ha lite lagom koll på oss.
Redan första natten sov Roman hela natten i sin hundbädd jämte vår säng och så har det fortsatt – han somnar snabbt när siste man går och lägger sig och sover i sin hundbädd till förste man vaknar och går upp, helt otroligt!
Då han varit så cool har han fått vara med om mycket mer denna första vecka än vad vi hade trott, han har varit med oss i det vi har gjort; på utflykt till stranden, på promenad på landet och i naturen, lek i trädgården, trädgårdsarbete, husmålning, besök av vänner och familj, träffat grannhundarna mm.
Dessutom har han fått nytt namn, vi kallar honom Marley!
Han är positivt nyfiken men har blivit rejält försiktig till en början för vissa helt nya bekantskaper som ex trädgårdsprydnadsigelkott, hallspeglar, gräsklippare, babybilstol, två-åring. Men när han fått närma sig dem i sin egen takt har han gillat dem också. Han har mött alla glatt, förutom barnbarnen som han som sagt närmade sig väldigt försiktigt, småfolk hade han nog aldrig mött förut.
Något negativt? Tja, inte mycket faktiskt, för han har löst denna veckas jätteomställning på ett imponerande sätt.
Det som finns att jobba på är:
-Han är väldigt bra på att ställa sig på bakbenen för att utforska saker, men nu har han ju koll på det mesta, så det är bara mat på köksbänk och bord vi får tänka på att placera utom räckhåll och fortsätta att säga till honom.
-Han har morrat några gånger och markerat en gång – ta inte min boll/leksak. Det känns som det är första gången han har en boll/leksak och han ville visa att det var hans. Det känns redan som detta vaktbeteendet minskat, att han när vi leker märkt att han får tillbaka ex bollen. Men vi har informerat barn och barnbarn att låta hans leksaker vara så länge.
-Han drar lite i kopplet, men vår tidigare hund drog mycket värre när vi fick honom så vi är positivt överraskade där med. Vi tränar ju på det på våra tre rundor om dagen och han verkar lättlärd, så det ska nog bli ordning på det!
-Han verkar ha mycket jakt i sig – han har full koll på fåglar, harar och dyl, men har han mycket Breton i sig är det ju inte så konstigt!
Vi bifogar några bilder från Marleys första vecka på skånska landsbygden.
Vi tror han stormtrivs, vi gör det med honom i alla fall!
Hjärtliga hälsningar från Marley, Madde och Calle med familj!