Chicolino – från oönskad till älskad

På Triple A hette han Tesoro, nu heter han Chicolino

Vi har fått ett så härligt brev från Chicolinos familj som verkligen muntrade upp och gav oss ett och annat skratt.  Vi frågade familjen om vi fick dela med av brevet till er alla och det var okej. Vi låter dem berätta för er om busige Chicolino.

”Hej!

Nu har vi haft Chicolino i över 8 månader, det har varit både roligt och jobbigt. Han är otroligt stark, och envis, och han har mycket jakt i sig. Vi har inte skrattat så mycket som vi gör nu. Han hittar på massa bus och upptåg och han älskar mjukdjur och små bollar.

Vi har gjort DNA-test på Chicolino, och har fått svar: han är 12,5% Brittany, 12,5% Chinese Shar-Pei, 12,5% Cocker Spaniel, sen har han 62,5% i rasgrupperna Terrier, Hound, Sighthound och sist Guard.

Chicolino är väldigt smart. Vi fick låna aktiveringspel som han lärde sig hur han skulle göra för att få godis efter bara en visning. Han har ett elefantminne; han kommer ihåg var han har sett harar, ekorrar och småfåglar så han tror att de finns där nästa gång man går förbi.

Chicolino älskade snön och att vi kastade snöbollar till honom. Vi köpte en overall till honom för vi tyckte att han har så kort päls, men han vill inte ha den på sig. Han tror att han inte kan gå i den, så nu tränar vi honom att gå i overallen.

Att klippa Chicolinos klor går inte. Vi försökte verkligen, klorna på baktassen går bra men framklorna var värre. Då bet han oss så det gick hål och vi  bestämde oss att lämna honom till en kvinna som är van vid Shar-Pei, och nu går det bättre och bättre med kloklippningen. Chicolino har kommit på att det är inte livsfarligt att klippa klorna. Han älskar kvinnan som klipper klor och även badar honom. Hon äger Djurens Värld i Hagsätra.

Vi älskar honom så mycket och är glada att vi fick adoptera honom, fast han kan vara en liten djävul ibland, t ex när man kommer in efter en lång promenad. Då ska det bitas och jagas. Vi jobbar på med hans bitande, det har blivit mycket bättre. Det räcker att säga ”inte bitas utan pussas” så får man en puss istället för ett bett, nio gånger av tio får man en puss.

Chicolino sover hos mig hela nätterna. När det var kallt låg han under täcket hela natten, det var som man hade en egen kamin i sängen. Han kan välja var han vill sova. Vi köpte en säng till honom att ha under köksbordet och den tycker han om. Chicolino har tre egna hundsängar, men han får ligga var han vill.

Chicolino hade svårt att gå lugnt på promenaderna i början, det var som om han ville se allt på en samma gång, men nu har han kopplat på nosen. Nose work tycker han är roligt och att leta efter godis i skogen. Det tog ett tag innan han fattade vad godisträd är för något, men nu är han riktigt duktig på det och han tycker det är roligt.

Vi har även märkt att han går bättre i sele än i halsband, så när han är ute med matte Carina har han sele på sig. Med mig har han halsband för vi går oftast upp i skogen. Första gången var han lite rädd, men det försvann fort när han hittade harkluttar. Då tyckte han att skogen var ett toppenställe.

När Chicolino kom till oss så fick han en kompis med trädgård. Kompisen är en Västgötaspets på 13 år (Gösta), och han har lärt Chicolino att äta jord. Det tycker han är gott. Chicolino tycker att vi har god jord och gräs i Sverige.

Chicolino är en riktig retsticka, han vet hur han ska göra för att få igång Gösta. Det ser ut som om dom leker kull. Chicolino lägger en eller båda frambenen på Göstas rygg snabbt och sedan springer han i väg med en väldig fart och Gösta efter på sina korta ben.

Det är riktigt roligt att promenera med Chicolino och fråga mötande hundägare om hundarna får hälsa på varandra, efter att vi haft en hund där man fick säga att han inte tyckte om okända hundar eller hundar med mycket energi. Vi har märkt att han är lite osäker på svarta hundar eller hundar med mycket päls i ansiktet i början, men har de först fått hälsa lugnt, så bjuder han alltid upp till lek sedan.

Chicolino tycker om att åka färdtjänstbuss, så innan vi fick snö var vi på Tyresta och gick en fem km slinga. Det roligaste var att gå utanför leden, så det gjorde vi mycket och det var så mycket att lukta på så Chicolino var helt slut när vi kom hem.

Med vänliga hälsningar
Marina, Carina och Chicolino

Fadderhunden Genaro

GENARO Fadder Ulrica Pettersson

 

”Jag vill inte ha honom längre, avliva honom!”

Detta var hans ägares ord.

Genaro tillhörde en galguero. En dag försvann hunden. Vi vet inte om det var under en jakt och han rymde eller om han blev stulen. Men efter några dagar hittades Genaro och i ett mycket otäckt tillstånd. Det är mycket troligt att det var en bil som kört på honom. Bilisterna har ingen respekt för irrande hundar på vägarna, många saktar inte ned, så det är många trafikskadade hundar som kommer in till klinikerna i och omkring Sevilla, där det  är just mycket jakt med galgos.

Genaro togs om hand. Ägaren tillkallades men  ville inte betala för veterinärvården när han fick höra om kostnaderna.  Han tog då avstånd från hunden och sade till om avlivning.

Veterinären bad då FBM om hjälp och de tvekade inte en sekund. Genaro skulle får den behandling han behövde. Traumatologen tog hand om honom och röntgen visade på två frakturer, ett i frambenet och ett i bakbenet.  Tassen var krossad och går troligen inte att rädda. Men man gör allt som står i deras makt.

Operationerna är gjorde nu och Genaro får all omvårdnad han behöver. Vill du bli hans fadder och bidra till hans mediciner som smärtlindring m m?

VI VARNAR FÖR OTÄCKA BILDER UNDER DET FÖRSTA FOTOT!

 

Fadderhunden Minerva

Minerva

Hundhem: FBM – Fundación Benjamín Mehnert
Fadder: Josefin Larsdotter

Minerva är hittills ett av det sorgligaste fallen i år på FBM. Hon har misshandlats och använts som avelsfabrik i åratal.  Hennes ”ägare” sög verkligen musten ur henne och sedan helt enkelt dumpade henne ute i kylan! Minerva är nu tolv år, ”färdigutnyttjad” och ratad. En tydlig bild av det elände en hund kan råka ut för hos fel ägare.

När Minerva hittades kröp det loppor över henne och hela kroppen var full av hudskador på grund av leishmania. Röntgen visade åldersrelaterad muskelatrofi och ryggen var en mardröm att se. Dessutom växte det en enorm tumör från axeln upp till nacken och hon hade även juvertumörer.

Minerva opererades direkt eftersom tumören på hennes hals hade blivit infekterad och orsakade stor smärta. När medicineringen efter av operationen är slutförd börjar läkarteamet med leishmaniabehandlingen.

Kära Minerva, vi önskar dig allt gott! Du förtjänar bara det bästa hemmet efter all tortyr.


 

Fadderhunden Brezo

Brezo

Hundhem: FBM – Fundación Benjamín Mehnert
Fadder: Elisabeth Ringsgård

Brezo anlände till FBM 2 mars i år med spiralfrakturer på vänster tibia och fibula. Den unga hunden hittades i Tocina efter en bilolycka. Bilen hade träffat vänster bakben väldigt illa och vid röntgen på FBM visade det att det var helt av. Brezo hade mycket ont och opererades akut.

Nu väntar lång läkning och rehabilitering men redan nu är Brezo åtminstone relativt smärtfri.  Han visar glädje och välmående och personalen har goda förhoppningar om ett helt tillfrisknande.

Vill du bli Brezos fadder och följa med under hans resa under läkning och kanske få uppleva när han flyttar till sitt nya hem? Vi är säkra på att den här vackre killen ska få en egen familj när han får godkänt av veterinär att flytta.


Fadderhunden Tiffany

Tiffany

Hundhem: FBM – Fundación Benjamín Mehnert
Fadder: Marga Klasson Sundkvist

Tiffany har inte ens hunnit bli ett år men redan fått känna på livets bittra sida. När hon hittades i mars hade hon så ont i tassen. Hon hade gått med en gammal fraktur där och fick genast komma under vård på FBM.

Tiffanys tassen var i mycket dåligt skick. Man väntar nu på att få operera den men för den här typen av frakturer på just detta område behövs det några specialplattor som ännu inte finns tillgängliga.

Tiffany är bara ren och skär kärlek. Hon är så vänlig och så tålig vid sin omvårdnad.  Nu hoppas vi verkligen att det blir ordning på din tass.

 

Traumatologikoperationer är höga utgifter för FBM. Vill du bli Tiffanys fadder och bidra med en slant? Nu behövs du mer än någonsin. Läs mer här hur du blir fadder.

 


Fadderhunden Nieve

Nieve

Hundhem: FBM – Fundación Benjamín Mehnert
Fadder: Marga Klasson Sundkvist

Obs! Vi vill uppmärksamma er på att det finns otäcka bilder, bland annat en bild på en öppen benskada lite längre ner.

Nieve uppmärksammades första gången i en olivodling men när man försökte locka fram henne blev hon rädd och sprang därifrån. Nästa dag sågs tiken på samma plats men när de närmade sig henne märkte de till sin överraskning att hon inte sprang iväg denna gång. Förklaringen till detta var helt enkelt att hon inte kunde. Hon hade fått en otäck och öppen fraktur på ena bakbenet, troligen påkörd av en bil.

Nieves har nu blivit opererad och benet har fixerats. Hon får daglig skötsel och personalen gör allt för att undvika en amputation vilket kan bli ett måste om såret blir infekterat.

Nieves är så älsklig och rar, Hon förtjänar att bli riktigt bortskämd under sin rehabilitering och förhoppningsvis bleknar de svåra minnena från hennes förflutna. Vill du bli Nieves fadder?


VARNING för otäck bild

Översvämning på Los Barrios

UPPDATERING LOS BARRIOS 12 mars

Nu arbetas det för fullt på Lost Barrios och alla är helt galet i farten för att återställa allt. Hundratals mail och meddelanden plingar till i mobilen med erbjudnande om olika slags stöd och några ur volontärerna är upptagna med logistiken att ta hand om mat och annat som skänkts dem och att hitta förvaring för allt detta. El del av hägnen är ordnade och några hundarna har kommit tillbaka. Föreståndare Edu är fokuserad på att beställa medicin och utrustning till veterinärkliniken. Där är det mycket som blivit helt förstört.

Många hundar är emellertid kvar i sina tillfälliga hem. Till all lycka så har några av dessa hundar adopterats av jourfamiljen och man hoppas kunna få flera sådana goda besked. Att rädda en hund skapar ofta ett särskilt band mellan människa och hund, så det kan mycket väl bli fler adoptioner där.

Men som om allt arbete runt översvämningen inte skulle räcka så har 15 nya hundar anlänt de sista dagarna. Tre av hundarna var små valpar och Los Barrios söker efter ett fosterhem till dem. En hund hämtades av sin ägare som letat efter den och befarat att den hade drunknat, för översvämningen var ju inte bara på sheltret. Man kan lätt föreställa sig den lycka när ägaren återfann sin hund pigg och lycklig när han såg sin husse.


Mat som snälla människor skänkt

Du kan fortfarande stödja Los Barrios med en gåva. Insamlingen håller på månaden ut. Varje krona som sheltret får in är värd mycket. Via länken (https://www.perreradelosbarrios.com/ )  kommer du in på deras hemsida med bankuppgifter.

Tycker du det är knepigt kan du använda ADA-hundars bankkonto

Bankgiro 499-5460
Swish 123 207 23 12
och som meddelande skriver du ”Los Barrios”. Summorna vi får in överförs oavkortat.

******

Regn i Spanien är en fasa för det handlar sällan om ett fint sommarregn. En del hundhem som ligger på utsatta platser drabbas ofta hårt. Los Barrios Animal shelter ( https://www.perreradelosbarrios.com/ ) är ett shelter som nu råkat ut för denna fasansfulla situation.

 

Det är svår översvämning. Hundarna har evakuerats vartefter jourhem erbjudit tillfälligt boende. En hund klarade sig inte, den drunknade tyvärr.

 

Nu är det mycket att ta hand om, slänga eller återställa. Mycket har blivit förstört och det mesta kostar pengar att köpa.
Vill du stödja Los Barrios med en gåva? Varje krona som sheltret får in är värd mycket. Via länken ovan kommer du in på deras hemsida med bankuppgifter. Tycker du det är knepigt kan du använda ADA-hundars bankkonto
Bankgiro 499-5460
Swish 123 207 23 12

och som meddelande skriver du ”Los Barrios”. Det är viktigt att vi tydligt ser vart pengarna ska gå så vi överför dem till rätt bank. Insamlingen håller på till sista mars. I månadsskiftet redovisar vi alla gåvor på hemsidan.

Tack på förhand!

Hon var så rädd i början

Hej, här kommer en liten hälsning från Lissy med familj!

Det är nu ca två och en halv månad sen Lissy kom hem till oss i Göteborg en sen luciakväll. Den lilla podencotejen vi har fått den oerhörda turen att ta hand om var mycket försiktig, orolig och nervös till en början. Vi fick sitta många timmar med henne till en början så att hon skulle våga ta sig mellan sin sovplats (hundsängen blev snabbt den trygga platsen i hennes tillvaro), matplats och ut i korridoren för promenader. Tydligt var att hon inte var van vid inomhusmiljöer och det var först när hon fick komma ut på promenader som hennes riktig personlighet smått började visa sig. Till en början var stegen små men hon visade små tecken ganska snabbt att hon började att lita på oss och insåg att vi inte var farliga (som att lyfta på bakbenet och låta oss klappa henne på magen). Utomhus visade hon dock lite mer självsäkerhet och levde upp och tog initiativ ganska snabbt.

Trots att det nästan konstant regnade de två första veckorna och hon säkert undrade vad det var för ställe hon kommit till där det inte finns någon sol och allt bara är blött, började hon sakta att visa att hon började trivas med sin nya vardag och sitt nya hem. Svansen som till en början hade gömt sig mellan benen, började sakta men säkert vifta mer och mer och varje gång en av oss kom hem möttes vi av en glad och sprallig hund! Visst har det gått och går lite fram och tillbaka (speciellt under årsskiftet med fyrverkerier och annat otäckt). Något vi dock helt och hållet hade räknat med. Tålamod är allt som har behövts och Lissy blir en allt säkrare och spralligare familjemedlem för varje dag som går trotts att det fortfarande finns en del läskiga saker att vänja sig vid som nya människor och situationer.

Idag är hon en helt annan tjej än den vi fick träffa den 13 december förra året. Hon tar för sig på ett helt annat sätt, börjar lära sig lite kommandon och är överlycklig varje gång solen tittar fram i det annars så grå och regniga Göteborg. Hennes andra familjemedlemmar (två katter) har också vant sig vid henne och Lissy visar stor respekt och förståelse för båda katterna trots att de ibland kan vara lite läskiga när de kommer lite för nära eller tittar på henne lite för intensivt. Det kommer nog inte dröja länge innan Lissy inte är nervös i någon större utsträckning eller sammanhang, men om och när hon blir det vet vi att det bara är tid och trygghet hon behöver.

Vi är båda verkligen så glada och tacksamma för att Lissy har fått bli en del av vår familj och en så naturlig del av vår vardag. Verkligen ett stort tack till er för att ni gjort det möjligt för oss att förenas och det fantastiska jobb ni gör med att få nya familjer att bildas och ge alla dessa fantastiska hundar en andra chans i här Sverige!

Ha det så fint!

Hälsningar Axel, Emily och Lissy!

 

En hemsk historia

VI VILL VARNA FÖR OTÄCK BILD LÄNGRE NER I TEXTEN

Personalen på El Refugio de Leo larmades förra fredagen 26 februari till en gård i Almayate av några brittiska vandrare. En hund hade fastnat under en grind och legat där länge. Troligen hade hunden försökt fly från en tillvaro av svält för denna vanvård måste ha pågått länge. Den var sjuk, undernärd och helt uttorkad samt full av avföring. Hunden hade skabb och misstänkt leishmania.

Teamet från Leo kunde inte få loss hunden så brandkåren var tvungen att ingripa. Den lokala polisen deltog också i räddningsarbetet. När grinden kunde öppnas och hunden kom loss. fick den i sin panik kraft att fly. Den sprang i full fart i riktning mot en trafikerad landsväg så man tvingades att fånga honom med hjälp av mat och ett hundfångstredskap med ögla i ena änden.

Refugio de Leos ordförande, Lourdes Peláesz säger att det var länge sedan hon såg en hund i detta fruktansvärda tillstånd. Nu finns han i trygghet och kommer sedan att få bo i fosterhem.

Flera hundar fanns på gården. Inte heller de hade mat eller vatten och överallt var det fullt med hundbajs. Tyvärr är detta ingen ovanlig situation. Denna ”hundförvaring” finns överallt men höga murar och låsta grindar gör det svårt att upptäcka. Tack och lov att de brittiska turisterna gick där hunden låg , annars hade han dött där.

Hunden som sedan fick namnet Toscana fördes omedelbart till veterinär för att undersökas och få behandling. Toscanas ålder uppskattades av veterinär till cirka ett år. Hunden hade inget chip.

Vi tackar alla som skänkte pengar till Alaia. Stackars Alaia som skulle få hjälp men dog under narkos. Istället hjälper nu Alaia andra hundar i behov av vård.
Vill du också hjälpa så flera hundar kan få veterinärvård så kan du skänka en slant via
Bankgiro 499-5460
Swish 123 207 23 12

och skriva som meddelande ” Alaias minnesfond” så vi vet var pengarna ska gå.

Tack på förhand!