I samband med min hundeskortresa vid månadsskiftet juli/augusti, tog jag och min pojkvän Robin en road-trip för att knyta nya kontakter och samt besöka hundhem för eventuella framtida samarbeten ihop med oss på ADA-hundar.
Nej, flaskan är inte hoptryckt av händer. Detta beror på lufttrycket på den här höjden.
Cristina och Maria
Vårt första stopp blev El Refugio de Leo, högt uppe i bergen utanför Vélez-Málaga. Cristina, en av El Refugios hundansvariga, mötte upp oss nere i Vélez-Málaga för att guida oss den långa krokiga vägen upp till hundhemmet, och väl där togs vi emot av ett stort gäng glada hundar i stora inhägnader, samt Álvaro och hans flickvän María.
Alvaro ger hunden en riktig bamsekram
Vi slogs genast av hur bra hundarna hade det här, trots hundhemmets knappa resurser. Stora inhägnader och lekhagar, fantastiska promenadmiljöer, automatiska vattenskålar så att risken att vattnet tar slut i hettan inte finns, och framför allt fantastisk och kärleksfull volontär-personal. Álvaro skötte snacket med sin felfria engelska, visade oss runt och lät oss träffa alla fyrbenta invånare, allt från stora lurviga mastiffer till pitbulls och spänstiga podencomixar. De flesta hundarna var väldigt trygga,sociala och glada, de kom fram direkt för kel, gos och bus, men där fanns också ett litet antal av den lite blygare sorten som först efter en kortare stunds övertalning vågade sig fram.
Lite rädda är vi allt. Är ni farliga?
Robin har hittat en busig hund
Kanske för Sverige.
Alvaro berättar om hundarna och sheltret för Robin
Efter en stund uppe i huvudfastigheten tog vi oss ned ett par kilometer för berget, men fortfarande högt upp med en ljuvlig utsikt, till föreståndarinnan Lourdes hus. Hon fanns inte på plats utan var hemma i Schweiz för att jobba. El Refugio de Leo får ingen ersättning av kommunen för sitt arbete, utan det är Lourdes som driver detta med pengar ur egen ficka, samt medel i form av privata donationer från djurälskare som vill hjälpa till.
En ras med oförtjänt dåligt rykte. Men en ras som oftast är så godmodig och snäll.
Hemma hos Lourdes bor de hundar som av spanska myndigheter anses vara farliga, och som kräver en så kallad PPP-licens, “perros potencialmente peligrosos”. Exempel på hundar som återfinns på listan för farliga hundraser är Staffordshire Bull Terrier, Bullmastiff, American Pitbull, Rottweiler och Bull Terrier, men hemma hos Lourdes mötte vi de mest kärlekstörstande fina individer man kan tänka sig. Här träffade vi bla Syriah, en mild och glad amstaff-mix, som inom kort kommer att komma upp på vår hemsida för adoption.
Charmiga Syria med sina “grodögon”
Sann kärlek
Antonio och Alvaro har en pratstund i skuggan
På plats fanns också ytterligare en eldsjäl, Antonio, för att ta hand om djuren medan Lourdes är bortrest. Han visade oss också två lite mer oväntade medlemmar i El Refugios rescue-familj; en häst och en kärlekskrank get, som följde stoet var hon än gick och alltid såg till att vara tätt intill henne.
Ett besök i katthuset hanns så klart också med, och min pojkvän som är kattmänniska långt in i själen var mycket nöjd med att få gosa med lite kattungar också!
Ett stort tack till Lourdes, Cristina, Álvaro, María och Antonio för att ni tog er tid att ta emot oss, visa oss runt, svara på alla våra tusen frågor och göra vårat besök till en oförglömlig upplevelse med alla fantastiska djur. Vi ser väldigt mycket fram emot ett framtida samarbete med er, och hoppas att vi ses igen på min nästa eskortresa i höst!
