Hej, här kommer en liten hälsning från Lissy med familj!
Det är nu ca två och en halv månad sen Lissy kom hem till oss i Göteborg en sen luciakväll. Den lilla podencotejen vi har fått den oerhörda turen att ta hand om var mycket försiktig, orolig och nervös till en början. Vi fick sitta många timmar med henne till en början så att hon skulle våga ta sig mellan sin sovplats (hundsängen blev snabbt den trygga platsen i hennes tillvaro), matplats och ut i korridoren för promenader. Tydligt var att hon inte var van vid inomhusmiljöer och det var först när hon fick komma ut på promenader som hennes riktig personlighet smått började visa sig. Till en början var stegen små men hon visade små tecken ganska snabbt att hon började att lita på oss och insåg att vi inte var farliga (som att lyfta på bakbenet och låta oss klappa henne på magen). Utomhus visade hon dock lite mer självsäkerhet och levde upp och tog initiativ ganska snabbt.
Trots att det nästan konstant regnade de två första veckorna och hon säkert undrade vad det var för ställe hon kommit till där det inte finns någon sol och allt bara är blött, började hon sakta att visa att hon började trivas med sin nya vardag och sitt nya hem. Svansen som till en början hade gömt sig mellan benen, började sakta men säkert vifta mer och mer och varje gång en av oss kom hem möttes vi av en glad och sprallig hund! Visst har det gått och går lite fram och tillbaka (speciellt under årsskiftet med fyrverkerier och annat otäckt). Något vi dock helt och hållet hade räknat med. Tålamod är allt som har behövts och Lissy blir en allt säkrare och spralligare familjemedlem för varje dag som går trotts att det fortfarande finns en del läskiga saker att vänja sig vid som nya människor och situationer.
Idag är hon en helt annan tjej än den vi fick träffa den 13 december förra året. Hon tar för sig på ett helt annat sätt, börjar lära sig lite kommandon och är överlycklig varje gång solen tittar fram i det annars så grå och regniga Göteborg. Hennes andra familjemedlemmar (två katter) har också vant sig vid henne och Lissy visar stor respekt och förståelse för båda katterna trots att de ibland kan vara lite läskiga när de kommer lite för nära eller tittar på henne lite för intensivt. Det kommer nog inte dröja länge innan Lissy inte är nervös i någon större utsträckning eller sammanhang, men om och när hon blir det vet vi att det bara är tid och trygghet hon behöver.
Vi är båda verkligen så glada och tacksamma för att Lissy har fått bli en del av vår familj och en så naturlig del av vår vardag. Verkligen ett stort tack till er för att ni gjort det möjligt för oss att förenas och det fantastiska jobb ni gör med att få nya familjer att bildas och ge alla dessa fantastiska hundar en andra chans i här Sverige!
Ha det så fint!
Hälsningar Axel, Emily och Lissy!